Lillans tuva

En vanlig torsdagskväll i november

2011-11-10T22:35:00.001+01:00

Vad sysslar jag med egentligen?
Ja, nog måste ni undra, eller kanske någon i alla fall.
Det blir långt mellan inläggen denna höst.

Idag, när jag på min anslagstavla på jobbet prickade av att onsdagskonferens i v 45 avklarad, sa min närmsta kollega; Hur snabbt har denna höst gått egentligen? Har verkligen alla de där veckorna gått?

Det har varit och är en mycket intensiv termin. Det är väl kanske det priset man får betala när man är ambitiös och vill prestera, om än inte alltid i högsta topp, ändock utifrån det allra bästa man förmår.

I sin ambition är det lätt att gå på många nitar, slå huvudet i golvet, slita sitt hår, bli ömsom besviken ömsom euforiskt lycklig för att i nästa stund stå med nästippen millimetrar från den berömda väggen.

Att vara lärare är ett kall, inget man satsar på för att göra större karriär, bli rik och bli berömd.

Nej men man lever på och för de ögonblick, som ibland snabbt svischar förbi näthinnan, när man blir fullkomligt överväldigad av att se hur ungdomarna växer i självförtroende, styrka och personlighet.
Ett växande som frigör kreativitet, kunskap och ett hopp om en ljus framtid.

De ögonblicken glimrar som de vackraste diamanter i den annars ibland ganska tunga vardagen med kursmål, betygskriterier, åtgärdsplaner, mentorssamtal, omdömen, konflikter, datoruppdateringar i parti och minut, lärplattformer, googlekalender, mailadresser som inte fungerar, tid som aldrig räcker till, tid som aldrig ges eller i alla fall avsetts för lite av och......... mm mm.
För att inte tala om den berömda förtroendetiden som närmast kan liknas vid ett långt gummiband som det kan dras i hur långt som helst.

Men idag har det varit en diamantdag på jobbet! Då älskar jag mitt jobb.

I morgon är det Kulturnatten här i Örebro. Hela stan sjuder av olika estetiska uttryck från tidig till sen kväll.
Människor över många generationer bjuder på sig själva och sätter en helt fantastisk livsbejakande anda på vår vackra stad. En anda som får onsdagens Efterlyst på TV 3 att framstå som att det handlade om en helt annan kontinent.
Jag kommer stolt att stå på Örebro Konserthus med mina elever från Risbergska Skolan som representanter för det positiva här i livet.

Mitt eget sätt att annars bidra till stadens kulturliv, förutom att tjänstgöra som sånglärare, är att upplåta min sopranröst till Örebro Kammarkör som denna höst verkligen har ett digert program. Ett stort projekt ligger redan bakom, med G F Händels Dixit Dominus i början av oktober tillsammans med Rebaroque från Stockholm. Rena rama röstakrobatiken emellanåt och vilka fantastiska musiker!

Just nu är det Juloratoriet av J S Bach tillsammans med Svenska Kammarorkestern. Det övas för fullt. Mäktiga koraler och svängiga körsatster som kräver god kondition och stor uppmärksamhet men ack så "förödande" roligt. Du kan läsa om konserterna här och här.
Samtidigt som mina estettvåor har sin stora produktionsvecka på skolan, v 50 och 51, passar jag på att hålla högt tempo även på kvällarna genom repetitioner och konserter.

Om det är lyckat?! Smällar man få ta.
Stackars M som får ta hand om tomglaset, som han brukar kalla mig.......

Inte nog med det. Vi, Örebro Kammarkör, kommer även ha vår årliga julkonsert i Nikolaikyrkan.
Med hjälp att ett osynligt skohorn har vi lyckats klämma in vår sedvanlig julkonsert mellan allt arbete på konserthuset. Denna enda julkonsert lär snabbt bli slutsåld då vi annars brukar fylla kyrkan både två och tre gånger.

Räcker det med det? Nej då. Ett antal av oss kommer dessutom finnas med i kören på O Helga Natt på stortorget den 4 december vars ihopklippta resultat kan ses på julafton i TV 4 kl 20.00.

Puh!

Kan avslöja att julköttbullarna är redan tillagade och ligger i frysen. Min äldsta dotter och jag hade en mysdag förra veckan när vi rullade köttfärs och pratade om livet.
Från att ha varit en dyster sångtant med för mycket trassel på jobbet som ville ge upp allt fick min goa dotter mig att fatta nytt mod. Efter några kilo köttbullar senare kändes det lite bättre.

I Allhelgonahelgen var det sång med Nikolai Vokalensemble med bl a Mozarts Requiem på repertoaren.

Hur mår jag då mitt i alla dessa produktioner?

Jovars......har precis gjort ett intensivt besök i värkstan. Horisontalläge och tunga mediciner men idag var det på med hårt åtsnörd korsett jag åkte iväg till jobbet och tänk vilken tur det var.

Det var ju en diamantdag idag!

Nu stundar en kulturhelg på annan ort med min käresta. Och inom en snar framtid en liten tripp till goda vänner i södra England. Några shoppingdagar ska det njutas av i London och The Phantom of the Opera!

Vilken tur att köttbullarna är färdiga. Efter denna höst kanske det blir det enda på julbordet i år........

Måndagstankar

2011-10-17T16:46:00.000+02:00

Efter en otrolig rivstart i och med denna höstterminen, på många olika plan, håller jag sakta på att försöka landa i någon form rutiner.

Det oförutsedda händer, det förutsedda uteblir
eller ändrar helt form och fason utifrån det som från början var planerat......

.....är min sammanfattning på de sista två månaderna.
En av de bästa läsårsstarter på många år har också visat sig kunna bli en av de mest intensivaste.

Och som en liten extra finess i tillvaron har något hänt med vårt nätverk hemma. Det har i sin tur förtagit lusten av att sätta sig här och skriva några rader då det vissa dagar har varit så tålamodsprövande att jag gett upp. Och alla vi som bloggar vet också att blogger inte alltid är en helt samarbetsvillig vän.

Det är i och för sig en nyttig påminnelse att få erfara hur sårbart detta verktyg, "datan", faktiskt kan vara.

Det var nära jag gav upp i dag också, men.....

Ärligthet varar längst, sägs det, och jag ska också erkänna att den elaka Wordfeud-bacillen har smittat även mig, och har blivit ett tidsläckage på koppla-av-kontot. Har på kort tid lärt mig ordböjningar som jag inte trodde var möjliga.

Som så många andra gläds jag åt årets Nobelpristagare i litteratur och låter ett av hans citat sammanfatta tillvaron som den känns just nu.

Tiden är ingen raksträcka utan snarare en labyrint, och om man trycker sig mot väggen på rätt ställe kan man höra de skyndande stegen och rösterna, kan man höra sig själv gå förbi där på andra sidan.

Tomas Tranströmer

Allt gott till Er alla!

Livets efterrätt

2011-08-30T22:12:00.007+02:00

Världen är så stor så stor,

Ella Ella liten.

Större än du nånsin tror,

Ella Ella liten.

Långt det är från öst till väst,

Ella Ella liten.

Borta bra med hemma bäst,

Ella Ella liten.

Här är varmt och där är kallt,
Ella Ella liten.
Men Gud råder överallt,
Ella Ella liten.

Och mojmojs hjärta smälter........

Måndagstanke

2011-08-29T22:39:00.000+02:00

Ett rofyllt ögonblick.......

blir till ett minne fullt av livsenergi!

Återkommande rutiner

2011-08-17T13:45:00.001+02:00

Efter en helt underbar och avkopplande sommar börjar jag så småningom hitta ett förhållningssätt till att arbeta igen. Jag har flera fina bilder som förstärker vackra minnen från sommaren som jag lovar att summera, tillsammans med lite tankar och ett och annat recept. Jag har inte glömt bort den franska chokladkakan från tidigare inlägg, för den som väntar på det.

Som vanligt börjar jag läsåret med känslan av att det är nu,
det är just denna terminsstart som det kommer uppdagas att jag egentligen inte kan någonting.

Som tur är man i gott sällskap av fler med samma tokiga känsla.

Då känns det extra bra att, just idag, ha jag packat resväskan för att åka på kurs i 2 intensiva dagar.
Jag ska förkovra mig inom sångteknikens underbara värld. Det känns bra att själv få vara elev innan man ska börja undervisa igen.

Bävan över att lyckas med att fördela arbetet klokt under veckans dagar och timmar finns alltid där.........

Nästa vecka kommer eleverna och då vet jag att jag kommer få massor av ny energi.
Då är det dags igen att börja väcka nyfikenhet
och är det nåt jag gillar,
så är det det.

ha det gott

Tillbaka till verkligheten

2011-08-10T22:12:00.001+02:00

Semesterns sista skälvande minuter.......

och det känns väl si så där att inte få vara på rymmen längre........

Med livet som insats

2011-07-21T22:40:00.002+02:00

Här kommer en lite kort hälsning från en som njuter av årets skörd i trädgården.

Vårt körsbärsträd fick förra året någon åkomma och alla bär torkade bort.

I år fullkomligt överöser trädet oss med bär.

Stora vackra bär i stora klasar som får grenar att hänga ända ner i gräsmattan.

Men de bären som mognar först är de som sitter högst!

Det är tur att ingen ser mig när jag klänger runt på stege för att nå bären.....

lite riskabelt och det är verkligen med livet som insats ibland.

Är man envis så är man.

När jag var 16 år gick min mamma bort och då började jag själv att ta hand om alla bär i vår stora trädgård i Kumla och på den vägen är det.

Inget får förfaras, har jag lärt mig, och alla nyttiga bär ska tas tillvara på och omvandlas till godsaker som man kan njuta av året runt.

Jag kommer säkert ha med mig saftsilar, glasburkar, recept, grytor och slevar på hemmet när det beger sig..........men då kommer jag förhoppningsvis i alla fall inte att bli utan besök.....

Ha det gott alla

Sommarnjutning

2011-07-11T23:30:00.000+02:00

Jag har varken fått solsting eller kolavippat, om nu någon undrar vart mina inlägg har tagit vägen.....
jag bara njuter av det enkla att få leva och vara till......

Vilket lyxliv man lever!
Jag lovar att återkomma med receptet på kakan.......

Sommarlov

2011-06-19T00:22:00.001+02:00

Du ska inte tro det blir sommar,

ifall inte nån sätter fart.....

Och smultron det gör jag åt barna,

för det tycker jag dom ska ha.....

Ledig med en hel sommar framför sig.

Skapligt nöjd Ella och mojmoj!

Vilken lyx!

2011-06-02T22:47:00.002+02:00

En av mina goa avgångselever gav mig en så söt present häromdagen. Se på texten och njut av några små trevliga historier där mitt ljuvliga lilla barnbarn Ella 3 år har huvudrollen.

Ella blir mycket arg på sin mamma och tittar strängt på sin mor med sina mörka ögon och med näsan 2 cm från sin mors näsa;

Om du tjoj att du bestämmej övej mej, då tjooj du fel!

Vid köksbordet sitter mormor och Ella och fikar och pratar om ditten och datten. Så småningom kommer de in på något som hände när mormor var liten;

Mormor; men det var ju längesen

Ella; ja, det blij en låång histojia att pjata om.

Samma dag en stund senare när mamma kommer för att hämta Ella summerar vi vår kvalitétstid tillsammans.

Mormor; vi har tittat på film, ätit glass, druckit hemmagjord saft och målat alla naglarna på fingrar och tår.

Ella slår ut med sina armar och lägger huvudet på sned, ler och utbrister;

vilken lyx!

Barn är oslagbara och vilken underbar lyx att få vara mormor!

Lågtryck och marmelad

2011-05-24T22:15:00.000+02:00

Ligger och summerar en dag med mycket tårar.

Tårar sprungna ur en smärtsam värklighet i min värkstad,

tårar av frustation,

tårar av otillräcklighet

tårar av trötthet
tårar av uppgivenhet

och

tårar av stor tacksamhet

till alla

som genom
sina tankar

sin omsorg

sin yrkeskicklighet

sin närhet

uppmuntrar

stöttar

och

ger mig ork och lust att fortsätta lite till........

....och njuta av lite ost med nykokt körsbärsmarmelad smaksatt med mörk choklad och konjak.
Receptet hittar du om du klickar här.
För visst är det tillåtet att få vara en livsnjutare mitt i skiten.......

kram till Er alla

Lite av varje

2011-05-10T23:46:00.006+02:00

Som omväxling till värkstan tänkte jag visa lite från hantverksverkstan idag.
Två goda försommarpajer att bjuda på.
Sparrispaj och Laxpaj med spenat. Recepten är från svt:s program Gokväll. Jag prenumererar på deras recept och varje onsdag dyker det upp nya recept i min mailbox. Dessa två pajer bjöd jag på en valborgsafton för två år sedan och förra veckan var det favorit i repris när jag hade besök av vänner en kväll.

Sparrispaj med västerbottensost och tomat

Beräknat för 6 portioner
Ingredienser:
Pajdeg

2 dl vetemjöl
1 dl grahamsmjöl
125 g kallt smör i bitar
1 krm salt
2 msk vatten

Fyllning

250 g sparris, fryst eller färsk
150 g västerbottensost
3 st ägg
3 dl mjölk
½ tsk salt
2 krm nymald svartpeppar
100 g halverade cocktailtomater

Gör så här:

1. Finfördela smöret i mjöl och salt, gärna i matberedare. Tillsätt vatten och kör ihop till en deg. Tryck ut degen i en form 26-28 cm i diameter. Låt stå kallt minst 30 minuter och gärna längre.
2. Grädda pajskalet ca 10-15 min i 225 grader mitt i ugnen. Skär den nedersta delen från den färska sparrisen förväll både den färska och frysta några sparrisen några minuter. Spola av den i kallt vatten och låt rinna av väl.
3. Fördela det mesta av sparrisen i det förgräddade pajskalet.
4. Vispa samman ost, ägg, mjölk, salt och peppar och häll i pajskalet. Lägg på resten av sparrisen och tomaterna med snittytan upp.
5. Grädda 20-25 min tills fyllningen stannat. Servera med sallad och gärna rökt skinka.

Laxpaj med spenat
Beräknat för 10 portioner
Ingredienser:
Pajskal

4 dl vetemjöl, 240 g själv byter jag ut en del och tar grahamsmjöl istället
250 g kallt smör i bitar
1 tsk salt
3/4 dl vatten

Fyllning
1 st purjolök
1 msk olivolja
200 g färsk spenat
750 g kallrökt lax i bit
7 st ägg
8 dl mjölk
300 g ost (t. ex. greve) prästost är en höjdare!
2 krm nymald vitpeppar
1 dl finhackad dill

Gör så här:

1. Finfördela smöret i mjöl och salt, gärna i matberedare. Tillsätt vatten och kör ihop till en deg.
2. Tryck ut degen i en ugnslångpanna ca 30x40 cm. Ställ den kallt minst 30 min och gärna längre.
3. Förgrädda skalet 10-15 min i 225 grader mitt i ugnen.
4. Skölj, ansa och skiva purjolöken. Fräs den i olja i en stor panna tills den mjuknar. Tillsätt sköljd avrunnen spenat och fräs ytterligare tills den mjuknar.
5. Skär bort skinnet och ta bort eventuella ben på laxen. Skär laxen i tärningar. Lägg dem i det förgräddade pajskalet och sedan purjofräset.
6. Vispa samman ägg, mjölk, ost, salt, peppar och dill och häll över alltsammans i pajskalet.
7. Fortsätt grädda i ytterligare 20-25 min tills den stannat. Servera med en blandad sallad.

Bredvid hade jag en stor skål sallad med en blandning av olika grönsallader, rikligt med ruccola,
grovt skivad gurka och äpple. Även gott med avocado i. Olivolja och balsamvinäger efter eget behag.

Till detta kan jag rekommendera ett gott vítt vin, t ex Bodega Lurton Pinot Gris (nr 6193) från Argentina. Det går lika bra med riktigt kall flädersaft eller isvatten.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Stickproduktionen ser ut så här för tillfället. Kanske kommer jag att lägga ut för försäljning, om jag vågar, vi får väl se.

Sjal i mjuk alpaca och mohair......

Sjal i mohair med en liten volangkant.......

här samma sjal i vitt

Stor trekantig sjal stickad i dubbelt mohair och en tillhörande virkad brosch med en sötvattenpärla i mitten.......

och här samma sjal i mörkare lila.

I trädgården blommar det gullvivor och jag blir så lycklig av dessa små ljuvligheter som påminner mig så om min barndomsträdgård.

Körsbärsträdet är underbart just nu i sin praktfulla blomning......bland det vackraste jag vet.

.....och så en och annan objuden gäst......som inte blir bjuden på paj!

Från viss verksamhet i värkstan,

allt gott till Er alla

I värkstan

2011-05-02T20:03:00.001+02:00

....känner jag mig efter en veckas riktig tuff match med ryggen

nu andas jag frisk luft samtidigt som jag i sakta mak tar jag mig framåt med en aning av....

På återseende.

Njut av livet

och

var rädd om det självklara som inte kostar dig något.

Ny vänskap i påsktid

2011-04-21T23:26:00.003+02:00

Det finns nog många som liksom jag fått nya vänner i och med bloggandet.
Igår hade jag en mysig dag tillsammans med Ditten och Datten - Annika.
Det började redan med matsäcksinköp på Fröken Brogrens Veranda för att sedan styra färden vidare mot Min Skattkammare och hälsa på Kicki. Där satt vi alla tre en god stund vid Kickis urmysiga uteplats, med goda smörgåsar och nybakad rulltårta med chokladkräm, och samtalade om livet.
Efter lite shopping i Skattkammaren blev det en snabbtitt in i Kvarnboden och så ett sista stopp vid Smultrongården. Vi kom hem ett antal timmar senare med några påsar var och många trevliga samtalsminnen att tänka vidare på.

I mitt köksfönster står nu denna söta höna, som Kicki har gjort, och utgör ett fint minne från en mysig eftermiddag. Tack Kicki för hönan, nu väntar jag bara på sångtexter också att få sätta musik till! Och tack Annika för de goda mackorna och en trevlig utflykt.

Våra samtal under eftermiddagen handlade mycket om att våga ta nya steg i livet, att våga tro på det man förmår och kan, att leva i nuet och att inte enbart investera i framtiden. Framtiden vet vi inget om, nuet är det enda man är säker på att man faktiskt har.

Kanske är det så att när man befinner sig mitt i livet, som jag och mina nyfunna vänner gör, är det verkligen dags att ta det på lite större allvar. Vi har ju faktiskt redan levt en stor del av livet......

och då kommer tanken till mig.......

......undrar vad jag ska bli när jag blir stor?

GLAD PÅSK till er allaGLAD PÅSK till Er alla!

Ha det riktigt gott, ät inte för mycket godis och, fram för allt, glöm inte bort varför vi firar påsk.

För den som vill känna lite stämning av långfredagens budskap och stilllhet så välkomnar jag till Nikolaikyrkan i Örebro kl 15.00 där jag, tillsammans med några körvänner, sjunger för er.

kram från Lillan

Vårnjutning

2011-04-19T23:43:00.003+02:00

Efter en mysig tjejkväll för mogna kvinnor fick jag lite lust att leka lite med photoshop. Ett efterlängtat påsklov har befriat mig från allt vad kurser och betyg heter och jag andas frisk vårluft.

Underbart!

Igår tog jag en, för mig, riktigt lång promenad i fågelskådarnas paradis Oset tillsammans med M. Tillsammans utgör vi det ökända paret bredstjärtad snatterand och bukstinnad sprätthök. HÄR kan du läsa mer om det paret.

Jag älskar trädstammar. Det är som om att de alltid har något att berätta för mig.

Det spelar ingen roll om de står eller liggger eller växande trasslar in sig i varandra.

En liten knopp på väg att snart få spricka ut förmedlar en sagolik känsla av hopp och förtröstan.

En vattenspegel framför en varm skogskant som håller på att vakna till liv efter en lång och kalla vinter.

Jag andas,

andas

och

andas igen.

Från omgruppering till Art of Motion

2011-04-07T22:40:00.007+02:00

Envisare än en åsna har jag efter några dagar i stillhet, och en mängd tårar, rest mig upp och är tillbaka där jag trivs så bra bland alla härliga elever, och någon enstaka motvillig att lägga lite extra charm på.

Igår var det tufft....
ont så in i.......
Väl hemma efter jobbet och en halv timme innan min oas i veckan, Örebro Kammarkör, tog förnuftet inom mig tag i mig och skakade om mig, ingen körrepetion denna onsdag, det gick helt enkelt inte, smärtan var för intensiv,
istället
en djupdykning i dimmorna av smärtlindring......att kapitulera är det värsta jag vet och tårarna flödade.

Ett klokt SMS från en körkollega som uppmuntrade;

Inte kapitulera, det heter tillfälligt dra sig tillbaka och omgruppera.

Hm.....mycket visa ord.

I nästan samma ögonblick ringde telefonen och någon frågade;

vill du äta köttfäjslimpaj med oss

Ella och hennes mor kände på sig att den tillfälliga gräsänkan behövde bli lite ompysslad och min gråtgrötiga röst
avslöjade mig direkt.
En liten stund senare stod de båda på trappan med en matkorg och överöste mig dessutom med kramar och pussar.
I mojmojs säng blev det senare en omgång memory och lek med mojmojs appar i telefonen. Mojmoj är en riktig knasmojmoj som samlar på tokigheter i sin mobiltelefon.

Och vad hittade jag senare i telefonen? Ett nytt SMS från en av mina elever som haft ögonen på sångtanten under dagen;

Jag har förstått att dina dagar går i smärtans tecken. Jag hoppas att det snart vänder så att du åter kan få känna dig så där sprudlande som bara du kan. Du finns i mina tankar och jag skickar värmande ord till en högre makt att du åter ska få se solskenet. Hoppas vi ses imorrn. Dröm vackra drömmar.

Omgruppering kan ta sin tid,
men det går fortare om man ger sig tid, jag menar verkligen ger sig själv tiden att dra sig tillbaka
och
med hjälp av styrkan från nära och kära
och
värmande tankar till en högre makt
behöver man inte tänka kapitulation
allra minst just nu
när två av de ljuvligaste vårtecknen jag vet håller på att spricka ut i full blom,

Lilla tussilago, lilla tussilull

och Risbergska Skolans Vårkonsert

VÅREN ÄR HÄR!

kram till Er alla

Lillan

Ooooops I did it again

2011-04-05T14:00:00.008+02:00

.......och

" Jag kan icke räkna dem alla" som det står i den gamla vackra psalmen.

.....de gånger som jag stängt ute förnuftet från själ och hjärta och inte lyssnat på kroppens signaler. Och jag får därmed genomlida några tuffa dagar i smärtans tecken. Hoppas de inte blir alltför många.......

I lördags, innan ryggen sa ifrån, var jag och min äldsta skönhet (ej att förväxla med M) på besök i en ny inredningsbutik vid Nasta Herrgård i Örebro. Väl värd ett och annat besök både för att shoppa och få inspiriation, Nasta Welcome Home. Om du klickar HÄR hittar du deras hemsida och kan få en liten blick över vad som finns.

En restaurering hemma kräver lite tankar och planering innan nya inköp görs. Och velig är mitt andra namn.

Här kommer några produkter som jag tittade lite extra på. Jag föll för de här lamporna och ser möjlighet att på ett enkelt sätt själv kunna göra något liknande med hjälp av lite fint sidentyg och gamla lampskärmar.

Den här sängen tycker jag är helt underbar. Sänggaveln är handgjord enkom för denna butik och måste beställas. Då kan man få den utförd med de önskemål man själv har för ev förändring där den ska passa in.

Påminner om den nya sänggaveln som är beställd till ett nyrustat sovrum......:)

Den här helt fantastiska skålen, som ingår i en serie av olika föremål, kan få vem som helst att vilja fylla stor födelsedag igen. Dottern föll för en liten fyrkantig skål i samma serie. Tänk den full med frukt eller tall- och grankottar plockade i vår fria natur!

Efter besöket i butiken hade jag själv en kasse med två nya fina blomkrukor med mig hem, samt några äggljus inför kommande påskfirande.

Varför köper man alltid två fina blomkrukor?

Det tenderar att finnas en mängd "par av fina krukor" hemma istället för en totalsatsning på att byta ut och få fler av samma sort. Känns fenomenet igen?

Samma eftermiddag, i lördags, tog jag och M en lång och rask promenad och han fick förmånen att inhandla en bukett tulpaner till mig på hemvägen. Det gäller att se till att man styr upp promenerandet så att man går förbi strategiska mål.

I vår närmaste blomaffär Nya Blomboden , där många buketter och växter köpts genom åren, har de under vintern utökat sitt sortiment med produkter från Cult Design.

En speciell avdelning i blomboden har dukats upp med.......

en fin och fräsch skyltning av en lika fin och fräsch ny svensk design i otroligt läckra former och färger. De säljer också fina härliga handdukar från Pelle Vävare. Det var länge sedan det gick att köpa i Örebro eller så är det jag som inte vet var jag ska leta.

I samma blomsterbod har de ett av Örebros största utbud av Yankee Candle. Härliga doftljus i en mängd olika utföranden. Bra små presenter eller som alternativ till en blomma när man ska bort på middag.

Man skulle kunna tro att jag med detta inlägg blir sponsrad, men inte alls. Det är bara roligt att dela med sig av lite tips på shopping i vår vackra stad.

Och om/när mannen i mitt liv läser detta, bilderna redigerades innan rygghaveriet och jag har skrivit i omgångar!

Nu återgång till viloläge

efter ett litet besök till kylskåpet........

Jag önskar Er alla en fortsatt fin vecka

Lurad eller inte?

2011-04-01T23:18:00.001+02:00

Efter en mycket intensiv vecka ska sångtanten försöka återhämta sig inför en ännu intensivare vecka.

Och på vilket bättre sätt kan en arbetsvecka avslutas med, och helg inledas med, än med en tacokväll och massor av kurragömmabus tillsammans med den goaste av treåring och äldsta dottern vid spisen?

Ja, det skulle väl kunna vara att krypa in i famnen på världens bästa vän och livskamrat som just nu sover ganska djupt en trappa ner i huset. Men eftersom jag innerst inne är en godhjärtat människa ska jag smyga tyst in till min säng och låta honom få sova sin skönhetssömn.

I morgon blir det lite pysslande i hemmet.
Och en liten tur till någon möbelhandlare tillsammans med den utvilade..............

trevlig helg

önskar Lillan

Nytt och fräscht

2011-03-27T21:43:00.180+02:00

Nu var det väldigt längesedan jag skrev något här på min tuva. Det har varit intensiva dagar på jobbet av det slaget som följer med hem i tankarna. Till det en kraftfull förkylning som inte riktigt vill ge sig helt och en renovering i hemmet. Det sistnämnda väldigt efterlängtat och roligt. Och när så jag äntligen kommer till skott att skriva så är blogspot totalt osamarbetsvillig. Svårigheter med att lägga upp bilder vilket jag, med jämna mellanrum, ser att fler har problem med lite nu och då. Är inte nöjd idag heller, varför dessa fåniga små extra rutor.....?

Men nog om detta, här är inlägget som skulle ha kommit i söndags kväll.

Sydöstra hörnet av vårt hem har fått en ansiktslyftning.

Bakom gamla, inbyggda och opraktiska, garderober fanns spår efter tidigare inredningstrender. Vackra tapeter med anor från 40-talet. Här har jag tapetserat de gamla på vår nya tapet.

'

Vårt hus har varit med om ett och annat genom åren innan vi flyttade in för 24 år sedan. Och inte lämnar vi det ifred heller. Att riva innebär att bygga upp igen. Nytt golv och nya fräscha garderober att fylla med både

gammalt och nytt. Projekt rensning är på gång!

Efter att ha varit fyra boende i huset börjar vi nu omforma husets alla vrår till att bli något som passar för två stycken att rumsera och trivas i. Och mycket idéer finns.......

För många anser stackars M som skruvar garderobsinredningar och hyllor och dessutom någorlunda glatt åker med mig runt i butiker och letar nya möbler. Vilken man jag har!

Just för ögonblicket är det snöstorm ute (både i söndagkväll när detta utkast skrevs och idag tisdag) men det tänker jag stänga ute ur mitt sinne så här i början på sommarhalvåret. Jag gläds åt trädgårdens första snödropppar ......

och att åter igen kunna följa små knoppar i rabatterna som, efter några dagar, spricker ut i full blom.

Livet känns fantastiskt gott att leva så här en ledig tisdag i slutet på mars och jag lyckas t o m förtränga att jag har massor av arbete att utföra ........tror jag.........eller kanske inte

kram på Er alla

Skapligt oteknisk

2011-02-23T22:06:00.001+01:00

Återvändsgränd!

Klicka HÄR för att läsa mitt senaste inlägg. Jag får inte datorn att fungera som jag vill idag.......

Erkänner min okunskap........

Alla hjärtans dag

2011-02-14T21:54:00.000+01:00

När jag parkerade utanför min arbetsplats idag möttes jag av en vacker ung dam som sökte mig.

Det var min äldsta dotter som kom med en liten söt blomma till sin mamma på alla hjärtans dag!

Efter arbetsdagen stannade jag till hos densamme som nyligen flyttat med sin lilla familj och bor granne med mig, när jag är på jobbet vill säga.

Massor av mojmojskramar och god mat blev jag oförtjänt bjuden på!

Och senare på kvällen en blombukett från mannen i mitt liv.

Vilken underbar måndag!

Kram till Er alla

En talangfull trio

2011-02-14T00:29:00.005+01:00

Nu är det dags att få ner lite tankar på tuvan igen.
Tack för all go uppmuntran och härliga hälsningar jag på olika sätt fått och får! Alla fina ord och tankar värmer så innerligt.
Jag kan glädjande nog berätta att jag klarat av den tunga uppförsbacken för den här gången och mår riktigt skapligt igen. Det känns åter lättare att andas och livslusten är starkt på plussidan.

Plus inombords och väldigt mycket minus ute, där det för tillfället är riktigt kallt just nu. Det är skönt att kunna ta små försiktiga promenader igen, med broddarna på som får snön att knarra ännu ljudligare under skosulorna. Solen börjar värma på kinderna, det droppar från tak och grenar och vissa dagar känns det verkligen att det finns hopp om en ny vår, trots den tillfälliga kylan.

På jobbet rullar det åter igen på som vanligt = lite för mycket för att hinna med allt. Men jag älskar verkligen att undervisa.

Under kalla vinterdagarna, med solstrålar som gnistrar mot den vita snön, påminns jag om en sådan otroligt stark naturupplevelse jag fick vara med om för ett antal år sedan.

Jag var på en längre smärthanteringskurs på Loka Brunn. Vi var sex till åtta personer med olika typer av smärtproblematik som fick bo där under sammanlagt tre veckor. Det var föreläsningar, träningspass, avspänning, mental träning, behandlingar, samtal både i grupp och enskilt och givetvis en massa god och nyttig mat. Redan från början höll jag mig lite på min egen kant. Kände mig på ingalunda sätt utanför men heller inte helt bekväm i gruppen. Det är givetvis en styrka att få träffa andra människor som befinner sig i likartade situationer. Kanske var det, eller är fel på mig men jag har aldrig känt något behov av av jämföra smärta och värk med någon annan. Jag har dessutom en förmåga att bli utomordentligt uttråkad i sammanhang och sällskap där det hela tiden ska pratas och ältas om vilka åkommor som för tillfället är aktuella. Då kan jag bli tyst som en mussla och uppfattas säkert som märklig. Förmodligen har livets kringelikrokar lärt mig så mycket om tunga saker i livet att jag hellre vill prata och samtala om det som är friskt och det som gör livet härligt. Dessutom har man, för att citera en god vän, kommit upp i den åldern att om man inte har ont någonstans när man vaknar på morgonen är man förmodligen redan död.

Här på tuvan skriver jag mycket om mina tankar, och inte minst de tunga tankarna, men då är det fritt fram för den som inte vill ta del av dem att helt enkelt låta bli att läsa.
Som tur är har jag utrustats med en stor portion humor, nedärvd i rakt nedstigande led från min pappa.
Jag älskar bl a att vrida och vända ut och in på mina gymnasisters resonemang och kan vara en riktig knäppis på jobbet (hemma också enligt vissa).
Jag är dessutom envis som en åsna, (och minst lika korkad), har ett starkt inre som både är till min fördel och nackdel. Med min envishet lyckas jag med mer bedrifter än jag borde och med mitt inre kan jag bli fullkomligt odräglig för den som inte vågar ta nya steg och är paniskt rädd för förändringar.
Nog om detta, det var ju en naturupplevelse jag tänkte berätta om.

En av föreläsningarna på Loka Brunn handlade om sorg och om dess olika bearbetningsfaser. Om att förhålla sig till livets förändringar, som ibland kan innebära stora besvikelser. Att acceptera och hantera den insikten och, framför allt ,den ständiga smärtan och värken som en ny livskamrat.
Det blev ett intressant, men för flera, känsligt samtal med mycket frustrationer. Många tårar fälldes från personerna i gruppen.

Helt plötsligt blev det bara för mycket för mig själv. Hela livet rann över mig, alla nära och kära i min familj som gått bort, min ryggskada som inte utreddes tillfullo från början, de borttappade småbarnsåren med mina underbara döttrar, all den tid då jag själv inte klarade av att få vara mamma på riktigt, det som bara togs ifrån mig, all kamp inom sjukvården, den befriande men komplicerade diagnosen, operationen och den långa och hemska rehabtiden, insikten därefter om att operationen inte skulle innebära det jag hoppats på, arbetsdrömmar som fick läggas åt sidan............

Jag behövde få vara ensam, och jag formligen sprang ut ifrån föreläsningsrummet och huset där vi befann oss. Ville bort, bort, bort!

Det var en kall och solig vinterdag med mycket snö, precis som idag. Jag pulsade ut i skogen på den stig jag visste fanns under, den långt över metertjocka, snön. Tog mig avsiktligt långt bort ifrån området, så långt som jag kände att mitt dåliga lokalsinne fortfarande kunde ge mig tydliga signaler om att kunna hitta tillbaks igen.
Där ställde jag mig och tittade ut över sjön, tårarna rann av både sorg och vrede och jag kände att jag behövde skrika.
Istället för att skrika började jag att kula, högt, starkt och oförsiktigt. Alla mina känslor, all frustration, vrede och mitt inre for iväg med rösten över sjön och ekade långt bort i skogen på andra sidan. Jag har ingen aning om hur länge jag stod där och uppfattade inte heller att det var någon som hade börjat svara mig. Först trodde jag att jag inbillade mig men nej.....

Vid varje djup och längre inandning jag gjorde kunde jag höra hur en fågel på andra sidan sjön svarade mig. Jag började mer medvetet att verkligen skicka iväg mina toner och därefter invänta svar. Det var inget vanligt fågelkvitter, det lät t o m ytterst märkligt, men jag började känna och förstå att någon hörde mig och någon var intresserad av kommunicera mer med mig. Någon hade något att förmedla till mig.
Successivt började jag medvetet skicka iväg min röst och jag lyssnade intensivt efter svaret. Jag började även att härma själva ljudet som fågeln skickade tillbaka till mig. Det var uppskattat och svaren blev både tydligare och längre. Vi pratade en god stund med varandra och vad samtalet innehöll vet bara jag och fågeln på andra sidan sjön. Jag var i den stunden så fullkomligt ett med naturen.
All sorg och frustration rann sakta ur mig och jag kände hur lekfullheten började ta över. Det var så roligt och samtidigt så komiskt. Där stod lilla jag ensam i skogen och kommunicerade med en fågel på andra sidan sjön.
Och som om inte det räckte.
Svaren närmade sig......

Plötsligt kom en hackspett flygande och landade i tallen alldeles precis bredvid mig. Den satt bara några meter ovanför mig. Om det var samma fågel som jag redan pratat med en god stund var jag inte säker på, men svaren från andra sidan sjön hade just slutat och hackspetten ovanför mig pratade ivrigt på och jag svarade. Jag tittade på hackspetten, som var så nära mig, och förundrades över de fina färgerna och hur roliga ljud den frambringade. Plötsligt tog knäppisen plats inom mig.....

jag tittade mig omkring, bara för att säkerställa mig om att det inte stod någon och tittade på mig för här skulle det busas. Om någon hade sett mig då hade jag säkert blivit inspärrad.

Jag började härma de roliga lätena från hackspetten. Fågeln hackade på lite grann,på hackspettars vis, men ägnade sig mest åt att både svara mig och ge mig nya ljudkombinationer att försöka härma. Och mitt i vår duett, från ingenstans, kom ytterligare en hackspett flygande. Den satte sig i tallen till vänster om den förra och, även den, bara några meter ovanför mig. Det var som i en dröm. Den nya hackspetten som kom flygande tyckte nog att något fattades i vår duettsång och började febrilt att knacka på trädstammen i en svängig rytm. Vi fick ett rytmiskt percussionkomp och vår duettsång hade utökats till en talangfull trio.

Det är näst intill helt ofattbart och svårt att beskriva, jag ensam i skogen musicerande med två hackspettar. Den känslan och värmen som sköljde över mig går inte att beskriva med ord. Tårarna börja rinna igen men saltet i dem smakade inte lika sorgligt som de gjort tidigare.

Tårarna smakade tacksamhet över livet och alla dess outgrundliga möjligheter att uppleva lycka och glädje precis i stunden. Och oftast i det lilla enkla, det som lätt bara tas för givet.

Senare på kvällen frågade en av de andra kvinnorna om det var mig hon hade hört kula när hon var ute och åkte skidor. "Det lät så trevligt", sa hon.

Jag log för mig själv och tänkte att ja, det var verkligen trevligt!

Hon skulle bara ha vetat..........

Systrakärlek

2011-01-24T19:47:00.001+01:00

I fredags kväll, strax efter kl 22, knackade det på ytterdörren. Vi låg på sedvanligt fredagsvis utfläkta i soffan och degade framför TV:n och hoppade högt av det oförväntande ljudet av vår dörrklapp.
Det var en av mina systrar som åkte förbi på gatan och när hon såg att det lyste i huset knackade hon på.

Hon ville se mig och krama om mig.........kände på sig att det förmodligen kunde vara lite tungt just nu.........skrivandet här på bloggen har minskat.........

Om du visste kära syster vad det värmer att veta att Du finns! Du som tog hand om mig redan när jag föddes, en liten illabatting som tog världen med sådan storm att vår mamma inte höll på att klara av sin sjätte förlossning. Som 15-åring gick du in som en extramamma för mig och såg till att den lilla sladdisen fick mat och att blöjorna blev bytta. Lintotten som sedermera förblev blondin och inte fick det mörka håret som alla andra i familjen har.

Färgen räckte väl helt enkelt inte till.

Till den här vackra orkidéen, som samma syster kom med i mellandagarna, räckte dock färgen till med besked, en helt underbar djup och varm färg.

Jag har tre härliga systrar och vi utgör tillsammans en ganska intensiv kvartett, med varsin stackars vänsterhänt karl. De brukar säga att de har dubbelhandikapp.........

En annan liten individ som fullständigt äger mitt hjärta är naturligtvis lilla Ella som i lördags fyllde 3 år!

Det finns nog inget mysigare än att höra hennes fötter springa runt i huset och höra henne ropa moojjmoojj, moojjfaajj. För att inte tala om att få känna de små armarna runt halsen.

Utan min familj, min underbara man, mina vackra döttrar, lilla Ella, mina systrar, svågrar och alla roliga syskonbarn (som piggar upp stämningen på facebook) och därutöver varma, goa och nära vänner.........

utan Er skulle jag inte orka..........
det är ett som är säkert.....
storasyster hade rätt........
det är lite tungt nu.......

Min tacksamhet till alla Er som står mig nära är ofantligt stor!

På väg.....igen

2011-01-12T23:23:00.000+01:00

Gott Nytt År till Er alla!

Lite tilltufsad av livet börjar jag nu ta mig uppför en seg backe igen. Börjar sakta närma mig krönet........ hoppas jag.......och kan nog snart andas som vanligt igen.

Räknar dagarna tills det är dags att sjösätta!

Men innan dess en vårtermin att fylla med en mängd innehåll, måhända i lite lugnare tempo än höstterminen......

Tack alla för Era omtankar!

Julfriden sänker sig över hemmet

2010-12-24T00:46:00.001+01:00

Det är mörkt utanför husknuten. Jag filosoferar lite över den vackraste av julsånger med text av Viktor Rydberg. Den tonsattes av Alice Tegnér och vid uruppförandet sägs det att Viktor själv var på plats och blev rörd till tårar när en barnkör sjöng textbearbetningen ur hans roman Vapensmeden. Det gör mig extra glad att sångtexten har sin inspiration från Vättern där jag älskar att vara på sommaren.

Ur Vapensmedem:

Vättern var så klar och stämde så in i himmelsfärgen, att om icke en vindkåre då och då dragit silvergrått vattrade band över sjöns yta, och om icke guldstänk blänkt kring jullens årblad, kunde en åskådare å stranden tyckt, att den hade sin väg i luften. Margit sjöng i takt med årbladen och med de svala, friska suckarna framför jullens bog:

Betlehems stjärna

Gläns över sjö och strand,

stjärna ur fjärran,

du, som i Österland,

tändes av Herran!

Barnen och herdarna

följa dig gärna,

Betlehems stjärna.

Natt över Judaland,

natt över Sion.

Borta vid västerrand

slocknar Orion.

Herden, som sover trött

ute på fjället,

barnet, som slumrar sött

inne i tjället,

vakna vid underbar

korus av röster,

skåda en härligt klar

stjärna i öster,

gånga från lamm och hem,

sökande Eden,

stjärnan från Betlehem

visar dem leden

fram genom hindrande

jordiska fängsel

hän till det glindrande

lustgårdens stängsel.

Armar där sträckas dem,

läppar där viska,

viska och räckas dem

ljuva och friska:

"stjärnan från Betlehem

leder ej bort, men hem".

Barnen och herdarna

följa dig gärna,

strålande stjärna.

-----

Viktor Rydberg 1891

GOD JUL önskar jag er alla!

Lillan

Jullov

2010-12-22T22:54:00.002+01:00

Efter en intensiv men härlig hösttermin känns det otroligt skönt att få jullov.
Min vana trogen har jag gett allt jag har, och lite till, och första lediga dagen blev i horisontalläge. Ja förutom ett otroligt fint julbord på Karlslunds Herrgård. När arbetsgivaren bjuder på sådana fina festligheter kan man man ju inte låta sig hindras av vare sig smärta eller veckans lediga dag. Ett dignande bord av godsaker.

Himlen var svagt rosa i den kalla vinterluften.......

och det är bara att konstatera att det blir en riktigt vit fin jul i år, mycket snö och så kallt att det knarrar under fötterna när man går ut.

Det är nästan lika mycket snö som i december 1981 då detta kort togs vid en liten stuga, mitt ute i skogen utanför Sköllersta, där M:s mormor levde sitt långa liv.

Nu ser jag fram emot en lugn familjejul med alla mina "småttingar" i nära kramläge hela tiden. Det ska mysas för fullt!

Tänk att det allra bästa i livet är helt gratis,

närheten till varandra!

En stor tacksamhet värmer varenda fiber i mig när jag tänker på hur bra jag får ha det!

Livet går fort nu

2010-12-18T00:09:00.004+01:00

Ding, dong! merrily in high in heav´n the bells are ringing:
Ding dong! verily the sky is riv´n with angel singing..........

och själv njuter jag i fulla drag av att sjunga in julen tillsammans med Örebro Kammarkör i Nikolai kyrkan i Örebro.

Lördag 18/12 kl 16.00 och 19.00

Onsdag 22/12 kl 19.00

Varför ta det lugnt när man ändå har ångan uppe!

Många adventskramar till Er alla!

Första december

2010-12-01T21:25:00.000+01:00

En seg förkylning med en hosta som håller mig vaken på nätterna har tvingat mig att stanna upp för ett dygn i tillvaron.
I lugnet hemma får jag lite tid att njuta av den vita korsningen mellan amaryllis och tazett som blommar för fullt.

På vägen till postlådan står frusna rosor och påminner om varm sommar och om den vila som är så viktig för återhämtning.

Den trofasta kärleksörten ser nästan oberörd ut trots den stränga kylan. Trofasthet och kärlek är dagens tema, vi firar bröllopsdag och jag kan aldrig sluta att vara galet kär i min älskade M.

I fönstren börjar mina orkidéer att blomma. Här ett praktexemplar som är ett vackert minne från min svärfars köksfönster.

Sammanlagt har jag ca 22-23 stänglar som är fulla med orkidéeknoppar runt om i huset. Vilken livskraft hos dessa växter. De vill bara ha lite vatten då och då och så får de lite godis ibland i form av näring.

Stjärnan i fönstret förmedlar värme och stor förväntan.

Tänk att man ska behöva bli lite krasslig för att ta sig tid att stanna upp i tankarna, och sända en tacksamhetens tanke till livet!

Glad Advent på Er alla!

Återhämtning

2010-11-07T22:05:00.006+01:00

Efter en intensiv första halva av höstterminen var de två lovdagarna innan allhelgonahelgen extra efterlängtade i år. Jag är så tacksam att jag kan arbeta igen efter förra årets uppförsbacke men får väl erkänna att det blir lite för tufft ibland.

Liten sångtant vill alldeles för mycket och i sällskap med inspirerande elever är det svårt att hålla igen.
Det har inneburit att det har varit en trött liten människa (M:s benämning på mig) som kommit hem på dagarna och inte orkat just något mer.

Därutöver, med den lilla resterande orken, har jag förkovrat mig i datakunskaper och håller på med den, för lärare, berömda PIM-utbildningen via Skolverket. Förutom nya välbehövda kunskaper lockar en laptop från arbetsgivaren som är utlovad när man tagit sig upp till en viss nivå. Pimkursen har gjort att jag inte haft tid att skriva lika frekvent på bloggen som vanligt vilket jag har saknat. Men nya kunskaper om databurken kommer väl till pass och jag tycker det är roligt att förkovra sig. Och det är bäst att passa på när Örebro kommun öppnar plånboken. Man vet inte när det händer härnäst.

Allhelgonahelgen är en av mina favoríthelger. Det är rofullt och vackert att få besöka kyrkogården och tända ljus och helgen är i total avsaknad av alla måsten som finns runt andra helger.

Själv känner jag ett stort behov av att stanna upp just runt de här dagarna. Jag måste låta minnen, tankar och saknad efter alltför många närstående få ge perspektiv till livet och nuet som finns just i samma ögonblick som jag låter mina lungor fyllas av den friska höstluften.

Det finns bara ett ord som kan sammanfatta nuet just i detta ögonblick och det är ordet ödmjukhet.

Vi brukar ibland resa bort runt den här helgen och i många år har jag sjungit i någon kyrka. Detta år valde jag att tacka nej och vi beslutade oss för att stanna hemma och bara vara. En långdragen förkylning behövde få tid att läka, en trött rygg behövde ta det lugnt och vi har bara låtit dagarna få komma oss till mötes.

I det vackra vädret har vi njutit av den friska höstluften, god matsäck och underbara vyer av olika slag.

Stilla promenader i Rynningeviken och Kilsbergen har fått mig att släppa in livslust och energi och jag känner mig påfylld av en stor dos livskvalité.

Varje liten ny glänta är som ett nytt konstverk och förmågan att bara låta naturens under skölja över mig har gett mig en ny inre ro och styrka att ta några steg till i livet.

Vi har bilat runt på småvägar och upptäckt nya inspirerande vyer i vår vackra och närliggande omgivning.

En närakoupplevelse som var ytterst trivsam. Dessa vackert svarta kor hade en helt underbar djup klang och resonans i sitt råmande. Kanske var det den kyliga och tysta lantluften som bjöd på extra fin akustik.

Att åka på okända småvägar är alltid lika roligt och spännande. Man vet aldrig riktigt vad som döljer sig bakom nästa krök. Det påminner mig om bilutflykterna när jag var barn. Som livsmedelsaffärsinnehavare räckte vare sig tid eller pengar för pappa till någon semester. Däremot var det fest när vi satte oss bilen med matsäckskorg och åkte på utflykt som nästan varje gång slutade på någons ladugårdsuppfart. Pappa skrattade och mamma skruvade på sig.

Igår tittade vi på Kjell Engmans glasutställning 2010. Vi har inte missat en enda av hans utställningar sedan vi var på hans utställning på Örebro slott för många år sedan.

Det är en fröjd att gå och njuta av hans glaskonst och samtidigt fångas av rummet, ljussättning och det multimediala som jag är så totalt såld på. Årets utställning var som vanligt helt galet fantastisk och förlagd till en gammal godsterminal.

Hela lördagkvällen satt jag som klistrad framför SVT:s temakväll Dans. Underbara föreställningar! Om du missade det kan jag verkligen rekommendera att titta på SVtplay. Public service när den är som bäst!

Vilka helt, helt underbara dagar!

Jag känner stor tacksamhet, ödmjukhet och vördnad inför alla som jag fått tänka extra på denna helg och som jag så djupt saknar.

Saknaden
vibrerar
i
varje fiber av mig,
ger mig styrka
och kraft
att tillåta livet
att bära mig
vidare....

Allt gott önskar jag Er alla där ute i cyberrymden!

Ekorr´n satt i granen

2010-10-25T21:48:00.000+02:00

......och själv springer jag runt i ett ekorrhjul och undrar vad jag håller på med.....

.......ska försöka akta mig för att stöta mitt lilla ben och konstaterar att det är tur att jag inte har en lång svans att snubbla på.......

Resminnen

2010-10-03T21:09:00.353+02:00

Det här inlägget började jag skriva i oktober, och nu är det februari...... det kom tydligen en del emellan. Idag blev jag dock påmind om vår tripp till New York förra våren. Min yngsta dotter skrev på facebook just idag att hon vill åka till NY igen. Och när jag senare på dagen satt hos min hårfrisörska berättade hon att hon, tillsammans med sin familj, ska åka dit i april.

Om jag skulle vilja åka tillbaka till NY? JA!!!!!!!

Jag blev totalt kär i den fantastiska världsstaden när vi var där för tre år sedan. Om du klickar här kan du läsa mer om den kostsamma förälskelsen.

Men nu ett litet urval av minnen från den inspirationsrika resan till New York, tillsammans med min käresta, i maj månad förra året. Om du vill se någon bild i större format är det bara att klicka på den.

Båttur runt Manhattan.......

Det visade sig vara rätt kul att sitta längst bak i båten....... (förmodligen finns vi med på ett och annat fotografi.)

Månsken över Manhattan.......

Att få chansen att komma tillbaka till The Big Apple var som en dröm och jag skulle kunna resa dit i morgon igen om tillfälle gavs. Tack A-K för fint boende!

Gott alldeles för nära.......

Läskiga tårtor i mataffären........

Vackert bröllop och tama ekorrar i en park mitt i stan.......

Skyltar som gör sig allra bäst på sena kvällen och natten.......

En helt galet bra, fantastisk, otrolig och rörande (jag är aningen lättrörd) föreställning med Cirque Du Soleil. För den som inte har sett dem kan jag bara uppmana till att gå ut på Youtube och ta del av ett antal länkar som finns där. Det är bara att skriva i sökrutan och det finns massor av film. Tyvärr hittar jag inga lagliga bilder, att låna från nätet och visa, mer än ballongerna här nedan. Men om du klickar här kan du ta del av deras hemsida. Scenisk multiestetisk konst på högsta nivå, både i artisteri och höjd i luften bitvis. (Min ädle M gav mig ett antal föreställningar på DVD i julklapp som vi nu njuter av på kvällarna i vinterkylan.)

Ett fantastiskt utbud att inspireras av.......

här lite, som jag tycker, fräck och läcker heminredning från butikskedjan Crate & Barrel.

Mode för både liten och stor plånbok.......

Filmpremiär och premiärmode.......

Svensk bokpremiär.......

Söndagspromenad i Central Park.......

oasen för NY-borna.......

med och ett ivrigt musicerande vid varje buske, parkbänk och fontän , det ena bättre än det andra. ( En och annan CD åkte med i bagaget hem.)

Vacker astilbe.......

hortensia.......

och clematis.......

mitt i storstadsdjungeln.

En och annan kändis.......

och sist men inte minst en magisk kväll med The Lion King på Broadway.
Se, lyssna och njut av ett litet smakprov.

Mer Hakuna Matata till Er alla!

Och ja.......

jag längtar efter nästa resa, vart det nu blir. Att resa är lätt beroendeframkallande!

Can you feel the love tonight........

Full av lust och kreativitet

2010-09-30T22:34:00.004+02:00

Tur att man är någorlunda fast förankrad i tillvaron när den inneboende kreativiteten och lusten breder ut sig åt alla håll och kanter.........

tiden går fort........

och det gäller att fånga ögonblicken innan de försvinner bort i tomma intet.

Var tillåtande mot livslusten och låt kreativitet sätta färg på tillvaron.......

bjud till och du får mångdubbelt igen........

är min livsfilosofi mitt i en hektisk vecka bland underbara ungdomar på skolan!

Släkten är bäst

2010-09-05T21:02:00.004+02:00

En underbar helg börjar närma sig sitt slut. Förkylning som börjar släppa taget, lite städat, lite god mat, lite frisk luft, lite marknad hos Min skattkammare, lite sol, lite äppelpaj, lite stort barn, lite barnbarn, lite film, lite stickning, mycket M.........

En "Heja KIF-mössa" till liten Sixten. Det måste helt klart bli en till i tjockare garn också. Små öron ska man vara aktsam om.

Oväntat besök med skogsguld i famnen.........

Mums!
Tack älskade storasyster för Din stora generositet och omsorg.
Du är ett föredöme med din oförtröttliga förmåga att alltid räcka till för alla i din omgivning.

Jag är så rik och bortskämd men som Ella brukar säga;
det jöj inget

Ha en bra vecka önskar jag Er alla!
Det ska jag ha!

Gammal man gör så gott han kan...

2010-09-03T22:55:00.001+02:00

...och det med besked.
Härom kvällen tittade M och jag på Robban Brobergs konsert från Cirkus när han i våras firade 50 år som artist.
Vilken ordvridare, vilken scenografi av hans färgstarka konst och vilket sväng från denna fantastiska 70-åring.
En stor skatt av sånger som både glatt och tröstat många lyssnare genom åren.

Bilden har jag lånat här.
Hans, ibland tragiska, djup i sina texter går rakt in i benmärgen på samma gång som han i andra texter förmedlar en helt underbar galenskap. Det är lätt att man viker sig dubbel av skratt av hans pricksäkerhet.

Ni som följer min blogg vet att jag samlar på citat och idag blir det självklart ett citat från Robban. Det är från hans sång Upp igen.

Hur än livet i såren strör salt,
peppar man upp sig trots allt.

Värmande klokord som är lätt att identifiera sig med.

Allt gott till Er alla!

Lillan

Fallfrukt

2010-09-01T21:07:00.000+02:00

Ingenting behöver förfaras.....

bara fantasin ges utrymme att få frigöras!

Varför så rädd för förändring?

Varför så rädd att släppa taget?

Det är Ditt liv,

bara Ditt,

Ditt.

Det som faller idag,

kan i morgon fångas av vinden

och flyga

högt!

Lera och sörja kan ha sin baksida

2010-08-18T23:00:00.002+02:00

I söndags hade jag förmånen att, av en ren slump, få besöka Majas Lerhus i Vekhyttan.
Vi var på en mysig huppegupptäcksfärd genom västernärke med goda vänner och råkade passera i precis rätt ögonblick då det gavs möjlighet att få besöka denna fantastiska kvinna i sitt, minst sagt speciella hem.

Jag blev så oerhört imponerad av Majas personliga starka utstrålning, så full av vilja och beslutsamhet. Till det en företagsamhet stark så att det räcker som drivkraft till att bygga sitt hus av lera och lite till.

Bygget tog åtta år! Fyra år längre än Maja själva räknade med;

”jag fick besvär med höft och rygg” berättade hon i en artikel i Nerikes Allehanda för ett halvår sedan. Och tacka sjutton för det, envishet har sin baksida. Det kan jag verkligen själv skriva under på.

Om du klickar här kan du läsa hela artikeln om Maja.
Du kan även titta och läsa mer här och här.

Färgsättningen i rummen, som jag upplevde så oerhört varm och personlig, får många av de nuvarande inredningstrenderna att blekna med besked.

Hela huset präglades av en så innerlig kärlek till natur och enkelhet att jag nästan började gråta.

Maja har även ett eget företag där hon säljer sina egna värktabletter, ullprodukter och erbjuder kurser i ett antal kurser. Vilken driftig kvinnan och dessutom så underfundig. Eller vad sägs om ullomull som namn på sin hemsida? Helt underbart.

Själv har jag nu börjat inta mina cirkuskonster i det berömda ekorrhjulet.

Om det inte hade varit för en av de goaste av vänner hade jag nog inte stått pall för terminsstarten. Första dagen på jobbet var på kryckor ….hej o hå….

men tack vare total avspänning, med hjälp av taktil stimulering, har de allra värsta smärtsignalerna i kroppen lagt sig till ro.

Tack L, du är en pärla!

Kryckorna är undanplockade och livslusten och kreativiteten är på plats igen.

Vilken lycka att bli erbjuden att få vara ”träningspatient” och jag törs knappt berätta att denna lyx har pågått fem dagar i rad, hemma i mitt egna hem! Ja, jag vet, jag är bortskämd och rik på vänskap.

Något av det svåraste för mig är just att hitta den totala avspänningen. Min spikmatta är ett av redskapen som jag använder både för avslappning och för att avleda smärtsignaler.
Precis som blommorna i mina rabatter får hjälp av humlorna behöver oxytocinet i min kropp få hjälp på traven.

Maja i Vekhyttan och jag har nog en hel del gemensamt. Envishet, företagsamhet, kreativitet och framåtanda som driver på trots att kroppen säger något annat. Då kan det hända att man får se baksidan av myntet mellan varven. (Tur att man är ivrig stickare.....dåligt skämt, jag vet.)

Men däremellan uträttas det en hel del!

Apropå baksida.......
min alldeles egna är i alla fall fin. Det har jag hört från en mycket säker källa.

”Vicken sine jumpa du haj mojmoj”.

Det ni,

slå det om ni kan!

Glasklart siktdjup

2010-08-12T23:12:00.002+02:00

Det har varit lite glest mellan inläggen här på tuvan, men definitivt inte i huvudet, där inne skrivs det för fullt.

Befinner mig bara på en inre tankeresa för tillfället och behöver viss distans för att få lite utsikt över livet......

innan jag ankrar.......

Har i alla fall har bra koll på siktdjupet.......

och det känns stabilt.

Längtan efter värme och nya underverk

2010-08-02T00:08:00.003+02:00

Nu tycker i alla fall jag att det vore skönt med lite mer sol igen.....

för att kunna ta en båttur till klipporna längst ner i den norra skärgården i Vättern, Moholmarna.

Vilka vackra klippor och vilken underbar kaxighet med varvid blommorna bara

självklart pressar jag fram i sin prakt trots dålig jordmån.

Där finns det lite att lära sig av......

Ge inte upp!

kram från Lillan

En dröm i rosa

2010-07-29T23:06:00.014+02:00

En av mina kära systerdöttrar har gjort mig uppmärksam på Jellybeans fantastiska produkter och jag har blivit helt störtkär i deras sortiment. Svensk design från Båstad.

Se bara på den här dessertskålen och dröm ner lite vaniljglass med chokladsås och massor av frukt. Mmmm!

Bilden har jag lånat här.
Eller en kladdkaka på det här tårtfatet.

Bilden har jag lånat här.

I slottsbutiken på Sofiero såg jag detta underbara trevåningsfat. Skulle vilja ha........

Om du tittar på deras hemsida ser du fler färger och nog kan man tänka sig nästan vilken färg som helst beroende på vilket tillfälle det ska dukas till.

Rosa, lila eller limegrönt ligger ruskigt bra till hos mig själv.

Sofiero ja,
nu har jag äntligen besökt den fantastiska och livsfarliga parken, Sofiero slottspark, Sveriges vackraste park.

Otroligt vackert men som sagt för mig helt förödande farligt med tanke på alla idéer som föddes i mitt huvud. Idéer som bl a fått mig att plocka fram stora spaden här hemma vilket definitiv inte är den leksak som jag ska välja bland alla trädgårdsredskap vi har.
Jag vågar inte andas om att jag har en aning ont idag så att M hör.....

Under besöket på Sofiero kunde jag konstatera att jag till nästa år måste satsa mer på sommarblommor mellan perennerna i mina rabatter. I år orkade jag inte riktigt med vår lilla trädgård på försommaren och fick inte ner plantor mer än i krukor. Nu saknar jag en mängd blommor som andra somrar har prytt vår trädgård.

På Sofiero passade jag på att ta en hel del foton som inspiration till nästa år. Foton på växter och dess respektive skylt på artnamn.

Stackars M......

Visar här ett litet urval.

Se vilken fantastisk rosa kavalkad av lejongap.

Givetvis var vi inte ensamma i parken utan hade sällskap av en mängd utländska turister. Ett äldre amerikanskt par frågade mig vad det var för blomma, de hade inte sett den förut men de hade hört talas om den.

På knagglig engelska passade jag på att visa dem varför blomman har fått sitt namn, lejongap, vilket uppskattades. Om det var informationen eller min engelska som uppskattades mest låter vi vara osagt.

Här en flerfärgad sort som jag inte sett förut.

En liten damm i trädgården vore vackert och rogivande,(undrar om M vill hjälpa mig?).......

gångar med klätterrosor........

vore inte dumt........

eller en liten egen hörna till barnbarnet........

med luktärtor runt sandlådan.......

egna växthus och ett eget café med hembakat........

och vackra grusgångar........

en mängd riktigt stora krukor........

kronärtskockor........

massor av dalhior........

i olika färger........

som sagt, idéer har kläckts........

drömmar har fötts, och även om det bara är något litet enstaka av allt som är genomförbart så är det just drömmar och idéer som för livet framåt

och

att drömma är dessutom alldeles gratis.

Under tiden som jag drömmer njuter jag av Jasmine Karas ljuva stämma och energi.
Ytterligare en av mina f d elever som i går kom ut med sin första CD.
Jasmine är ett lysande exempel på att inte bara låta drömmen förbli en dröm.

Om du missade henne på Allsång på Skansen kan du titta på SVTplay.

Ibland är det skönt att inte bara vara där skorna står,
utan där drömmarna finns........

Rött och blått och lite till

2010-07-23T00:14:00.005+02:00

Det har blivit lite uppehåll med blogginlägg "tack vare" lite andra trevligheter utöver skrivandet här.
Värme, båt, sol, bad, och utflykter som är lika med energi och inspiration till att få nya stordåd genomförda i hus,hem och trädgård

men
fram för allt,

dagar och små ljusglimtar i vardagen som är värda att minnas.

En liten hand som letar vitamingodis........

röda vinbär i vackra klasar.......

mums, bäst och ta lite till!

Smultron på morgonfilen. Vilken livskvalité.

Kvällsgrillat à la Kajsa Warg; man tager vad man haver

B-vitaminer i röd förpackning eller röda antioxidanter i glaset

och ja du ser rätt, det är en julöl!

..."vad man haver" kan ibland innebära vissa uppoffringar.

Blomlådorna på altanen bjuder på blålila blomsterprakt.

Som sagt,

rött och blått och lite till och livet är en fröjd!

Glöm inte bort att Du är värdefull!

Var rädd om Dig,

för många är Du viktig i den enkla vardagen,

för någon,

kanske den viktigaste.

Härlig nostalgitripp

2010-07-15T10:08:00.005+02:00

Sommaren 1970 blev jag, inom loppet av en vecka, både faster och moster.
Kan berätta att jag bara var 5 år när jag blev faster första gången i mitt liv!

Det blev några syskonbarn till med åren och jag kan säga att mina 16 syskonbarn har en stor plats i mitt hjärta.
Några har jag förmånen att känna närhet till väldigt mycket och det värmer det halvgamla moster/faster-hjärtat extra mycket.

Idag ska en av dem firas och jag säger bara GRATTIS på den stora dagen!
Och vad passar bättre att dansa till i dag än denna underbara låt från samma år!

Till de båda julijubilarerna och till alla Er andra som tittar in hos mig på bloggen vill jag förmedla visdomsorden;

fyll inte livet med år,

fyll åren med LIV!

kram från Lillan

Fika på mojmojs altan

2010-07-08T23:27:00.001+02:00

Lilla Ella kröp upp riktigt riktigt nära mig i soffan, strök sitt huvud mot mig och ur den lilla munnen, som för tillfället var proppfull av nybakt bulle...

hördes det ett litet blygsamt;

ja älskaj dej mojmoj

Sedan tittade hon på mig med sina vackra ögon fulla av bus och mys och vi fnittrade tillsammans.

I morgon äter vi frukost tillsammans.......

.....det tycker mojmoj är mysigt!

Blommor och kaksmet

2010-07-02T00:27:00.007+02:00

Idag har min värk varit tung och smärtfylld.
En och annan tår fälldes på förmiddagen när Låg helt oväntat gjorde entré och spred uppgivenhet i sinnet.

En promenad runt i vår lilla trädgård distraherar i sådana lägen, framför allt denna tiden då det blommar i alla hörn.

De gammaldags rosorna som min pappa flyttade hit från mitt barndomshem doftar helt fantastiskt.

Vita och rosa pioner tävlar också om doftutrymmet i luften.

Den rosa pionbusken räddade pappa åt mig från min morfars trädgård när huset revs och det byggdes på den gamla fina granntomten. Ja, min morfar bodde granne med oss.

Efter att, efter den lilla trädgårdspromenaden, ha intagit horisontalläge en god stund bestämde jag mig för att tröstbaka.

Kan vissa tröstäta kan jag väl tröstbaka.

Och om jag skulle få för mig att tröstäta finns det nu lite att välja på.

Dessutom finns det något att bjuda på när det knackar på dörren, vilket jag tycker är väldigt mysigt.

Kan säga att det fanns två väldigt nöjda provsmakare i huset under dagen......

För den som kommer på oväntat besök till oss finns det nu lite att se fram emot.

Kärleksmums
Av alla recept jag har valde jag denna gång receptet från Rosendals trädgårdscafé, en favorit i samlingen av kok- och bakböcker. Du som läser har säkert ditt eget favoritrecept på samma kakor.

Det blev en sats av Leilas kolasnittar som är riktigt ursmaskiga.

Syltgrottor efter ett gammalt recept från Ica-kuriren.
Istället för sedvanlig hallonsylt tog jag min hemmagjorda Hirams svartvinbärssylt. Ett strå vassare tycker jag själv.

Och sist med inte minst Leilas Carrot ginger walnut cupcakes.
(Inga valnötter för att även dotter E ska kunna smaska i sig.)

3 ägg

3 dl strösocker

3 dl vetemjöl

1 tsk vaniljsocker

3 tsk bakpulver

1 nypa salt

1 1/2 tsk malen kanel

1 tsk malen kardemumma

2 tsk malen ingefära
1 1/2 dl solrosolja
4 1/2 dl rårivna morötter
(100 g valnötter)

Cream cheese lime frosting

60 g mjukt smör
5 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
Skal av 1 lime

100 g philadelphiaost

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Vispa ägg och strösocker vitt och pösigt.
3. Blanda alla torra ingredienser och vänd ner dem i äggsmeten.
4. Tillsätt solrosolja, rårivna morötter och mycket grovt hackade valnötter.
5. Placera ut pappersformar i en muffinsplåt och fyll formarna till 2/ 3 med smet.
6. Grädda i mitten av ugnen i 12-15 minuter. Låt svalna.

Frosting

1. Rör smör, florsocker, vaniljsocker, rivet limeskal och philadelphiaost krämigt.

2. Bred frostingen över cupcakesen och garnera ev. med en valnöt.

Efter bakningen kändes det skönt att ligga tillbakalutad i soffan med stickningen och titta på Sommar med Ernst.

Det gnager på rejält i ryggen men jag tror att jag i alla fall lyckades med att mota ut Låg för denna gång.

Kanske kakor skrämmer.....

Då gäller det att ha riktigt många på lager!

Kram på Er alla i sommarnatten från Lillan

Spegelblankt

2010-07-01T00:05:00.003+02:00

En förtrollad kväll,

mitt i

skapelsens

skönhet

och

naturens egen

dramatik,

föder skaparlust.

Livet

är

mitt

alldeles egna

och

jag njuter.

Lillan på språng

2010-06-29T19:23:00.002+02:00

Stilla sköna aftontimma. . .

Midsommartankar

2010-06-27T00:20:00.001+02:00

I det nära.......

finns styrka att finna.......

för den som tar emot.

Öppna din famn för livets skörhet

och

finn en skatt.

Lillan på språng

2010-06-23T17:18:00.002+02:00

I denna ljuva sommartid, gå ut min själ och gläd dig vid, den store Gudens gåvor. . . . . . .

Ett dagsverke

2010-06-21T23:58:00.027+02:00

I morse chockade jag både M och mig själv när jag svarade ett klart och tydligt;

Ja!

Inspirerad av helgens fantastiska kärleksbudskap och värme som strömmade ut från TV fanns inget annat svar på hans fråga...

om jag skulle med på en morgonpromenad.

Eftersom jag inte somnade förrän sent fram på småtimmarna, och det efter att jag till slut bjudit mig själv på en mugg varm mjölk vid köksbordet mitt i natten, var det en mycket sömndrucken, men trofast maka, som gärna följde sin livskamrat på en tur innan frukost.

Väl hemma serverade vi oss en smaskig frukost i morgonsolen på vår altan.

Vi har fantastisk morgon- och kvällssol på altanen.

Gissa vilket vädersträck!

Svårt att sova är en fritidssysselsättning jag ägnat mig åt i många år och det gäller att hitta på något att fördriva tiden med.

M är inte helt nöjd med mitt soudokande. Påstår att han inte heller kan sova om jag har lampan tänd och pennan raspar och delar av suddgummi sprider trivsel i sänghalmen. På det kontrar jag att jag tycker han snarkar väl mycket för att ligga vaken...

Ett annat nattsudd (obs ordvits!) jag har är att lyssna på podradio. Jag prenumererar på en rad intellektuella program och diverse dåligheter från Sveriges Radio som har en förmåga att sända program på de mest besynnerliga tider på dygnet när jag inte är inställd på att lyssna eller kan.

Som tur är (?!) har jag massor av tid på nätterna att åtgärda det.

Vill bara kort här berätta att varje morgon är jag fullständigt helbrägda från mina sömnsvårigheter och kan inte förstå varför man måste gå upp när det är som skönast och man dessutom ganska nyss har somnat.

Nattens radiolyssnande visade sig få förödande konsekvenser för hela denna dag.

Jag lyssnade på ett antal Odla med P1 som jag har sparat ihop.

Mitt i natten fick jag kunskaper om varför min rabarber inte är lika frodig som förr, att jag klippt bort förfrysta buskage försent på säsongen, aj då, hur man lyckas bättre med sina lökodlingar, att man ska gödsla senast innan midsommar....gödsla...och jag som inte gjort det, inte klarat av det, HJÄLP!

Vilken tur att min nuvarande make, sedan 30 år tillbaka, visade sig vara ovanligt välvilligt inställd på att köra bort trädgårdsavfall efter den goda frukosten. Och detta på hans första semesterdag!

Tänk vad ett prinsessbröllop kan göra!

(Hans egen prinesessa hade i lördags rymt från köket och var heller inte talbar förrän efter 01.00, då prinsen själv sov. Måhända var han rädd att prinsessan skulle titta på svt play uti fall någon detal jmissades under lördagens otaliga repriser.)

Allt det där buskskräpet som jag klippte bort från mina stackars förfrysta paradisbuskar förra veckan, som jag borde klippt bort för 1 1/2 månad sedan, erbjöd han sig att köra bort.

Kärlek!

Hyr man en bilkärra måste man utnyttja den till fullo = vad kan mer klippas ner, slängas, grävas upp mm mm?

Jag for runt som en jojo i trädgården för att hinna få ihop så mycket jag bara kunde. Kanske går världen under och detta är sista gången vi kan hyra en bilkära. (Vem bryr sig om mitt trädgårdsavfall om världen gått under?)

En överfull bilkärra drogs iväg till trädgårdsavfall. Därefter ytterligare en kärra till soptippen med lite annat smått och gott som vi inte behöver mer.

Och gissa vad jag min lilla filur kom på, apropå den ev världsundergången?

Har man hyrt en bilkärra passar det utmärkt att köpa jord och täckbark också!

Vilken tur att jag i samma ögonblick kunde leverera besked om att lunchen var så gott som färdig.

Resten av dagen har jag rensat, gödslat, vattnat, lagt ut en mängd täckbark och jord. Jag har gjort det mesta som jag enligt ryggregelboken inte alls ska eller definitivt inte bör göra.

Som kommunalarbetare (sångtant på världens bästa skola) borde man ju vara inställd på ett antal raster och pauser under arbetsutövandet.

Men på de egna domänerna är den annars så oerhört livsavgörande kunskapen som bortblåst.

Om jag säger att jag är ganska slut nu är det en klar underdrift.

Efter kvällsmiddag och lite vila fick jag lust att leka lite i Photoshop och passade då på att lära mig nya saker, därav samma bilder i lite olika skiftningar. Har för tillfället en bra lärare i min yngsta, till sinnet mycket tålmodiga, dotter som bor hemma över sommaren.

Nu ska jag lägga mig och sova........hoppas jag.

Somnar jag inte efter denna dag kommer jag aldrig att somna.

Ett vet jag med säkerhet, jag tänker inte lyssna på Odla med P1 i alla fall!

Försommartankar

2010-06-21T00:13:00.000+02:00

Små, vita och söta blomklockor på en ö i Vätterns norra skärgård, så vackra och ljuvligt skira.

Vem kan tänka på lingonsylt nu?

Sommarlov

2010-06-14T22:27:00.000+02:00

Första dagen på sommarlovet..

...och en livsbejakande förväntan spritter i hela kroppen!

En pyttehälsning

2010-06-09T22:10:00.003+02:00

Hej alla bloggläsare!

Det är längesedan jag skrev i min blogg och jag vet att det är många som undrar hur resan till NY var.

Resan var helt fantastisk, underbar, galet rolig och totalt späckad av livsglädje.

En bröllopsresa väl värd att vänta på, drygt 30 år.

Väl hemma kom jag av mig en smula...

...men jag återkommer med en längre rapport när jag samlat ihop mina tankar, upplevelser och bilder.

Till dess önskar jag Er alla allt gott i den ljuva försommartiden med all vacker grönska!

kram från Lillan

Blandade känslor

2010-05-25T17:03:00.006+02:00

Det är en dag med blandade känslor idag. För 13 år sedan idag avled min bror och den stora saknaden efter honom kommer aldrig att försvinna.

Under hans sista halvår kom vi varandra oerhört nära i djupa samtal om livet och dess, många gånger, märkliga vägar. Vi konstaterade att vi hade hittat tillbaka till den varma känsla och samhörighet vi hade för varandra som syskon i vårt föräldrahem. Han, 14 år äldre än mig, var min stora idol när jag var liten och jag var hans gullegris som fick följa med honom ut på äventyr, inte minst när han fick körkort.

Det absolut sista min bror och jag sa till varandra, en grå och ljummen måndagkväll i maj, var att den känslan vi återfunnit den skulle vi vara mycket rädda om.

Vi kom överrens om att inte låta något få förstöra den.

Dagen efter sövdes han ner på intensiven och jag kommer aldrig att glömma hans sista blick när han tittade på mig. Två veckor senare var hans liv slut. Den elakartade bakterien vann över hans liv men den vann inte över den känslan och samhörighet som vi hade återfunnit igen.

Den starka känlsan finns, och kommer alltid att finnas kvar, djupt inborrat i mitt hjärta och min själ.

Livet går vidare och trots att sorg lämnar djupa avtryck i själen finner man nya vägar och strategier för att gå vidare. Man ser det inte då, i de svåra stunderna, men i ett bakåtperspektiv förstår man att man klarat av det, men kanske inte hur man klarat av det. Man är bara framme på andra sidan efter ibland ganska lång tid.

I morgon åker jag och min goa M ut på en bekant resa. Ett tillfälle gavs till oss och vi nappade. Livet är som sagt oförutsägbart och det gäller att fånga tillfället i flykten.

Jag är så glad, lycklig och tacksam över att känna att jag och min kropp orkar det. Jag ska njuta och ha roligt och jag tänker inte skämmas ett dugg för att jag kommer bete mig som ett barn.

Barnet i mig har spring i benen.

Och vem är den lilla människan som traskar runt i min trädgård?

Någon som går i mormors fotspår!

Det finns mycket att vara lycklig över!

kram till Er alla och envar

En helg i maj

2010-05-16T23:56:00.002+02:00

Tänk att man är så knasig att man tror att bara för att man mår lite bättre kan man flytta grejer hur som helst i sitt musikrum på skolan. I tisdags var jag övermodig och har nu bittert fått böta med ett rejält bakslag.

Sängläge och medicin.

Då är det tur att man kan hitta saker i tillvaron som kan få en att bli på bättre humör igen.

Sockertoppsgranen som vi fick av pappa för många år sedan, så liten och söt och idag stor och mäktig, skjuter ljusgröna vackra skott precis nedanför vår altan.

Det vimlar av gullvivor i trädgården, de röda är riktigt maffiga tycker jag.

En god paj bakades till ett mysigt knytkalas i fredags då en av mina goa vänninor fyllde år. Vad trevlig att ha knytis en fredagslunch, klämdagen som annars hade gått åt till tråkig städning! Pajen jag bakade var, som tur var, tillräckligt stor för att den skulle räcka och förgylla hela vår helg.

I pajen har jag gömt jordgubbar, aroniabär,lime och vit choklad i den knapriga pajdegen. Ja, jag vet. Jag ska återkomma med recept! Urgott, bland det godaste jag fått till!

Receptet är en egen komposition med inspiration från den här underbara boken:

Apropå egna kompostioner har en f d elev till mig nyligen kommit ut med en CD som går varm i min iPod just nu.

Klicka här och läs en intressant artikel bakom kompositören till CD:n. Och titta gärna på besöket han gjorde på nyhetsmorgon i TV4 där han sjöng Window shopping.

Nya sjalar har skapats och jag måste börja sälja, hinner inte använda alla själv.

Och idag har hela familjen varit samlad runt en god middag och jag har fått känna Ellas goa tvåårsarmar runt halsen. Mojmojs pluttis!

OCH!

Om en och en helv vecka åker jag och M till New York!

Hur det gick förra gången kan du läsa om du klickar här.......

kram till Er alla från Lillan

I huvudet på sångtanten

2010-05-12T23:50:00.013+02:00

Nu är det jul igen!

Nej naturligtvis inte, hemsk tanke i dessa ljuva vårtider, men i en av mina rabatter på södersidan blommar f d julhyacinter. Jag satsar på återvinning!

Två mycket intensiva men helt underbara veckor ligger nu bakom mig. Först min egen körvecka som du tidigare läst om och så föreställningsvecka med mina Musikteaterelever i både årskurs 1 och 3.
Jag är så lycklig över att kunna vara tillbaks på jobbet igen och är oerhört tacksam över att jag orkat allt jag föresatt mig. Visst har det kostat på men får det vara värt. Mellan jobben har jag utökat promenerandet och de övriga bilderna mellan dagens tankar idag är från en långpromenad i oset tillsammans med min käresta.

Det är en gåva att få arbeta med ungdomar och få vara en del av deras kreativa vardag under deras tid på gymnasiet.
Jag kan aldrig bli mätt på upplevelsen att få vara med och locka fram det som de har inom sig. Som sånglärare kommer man dessutom många gånger så nära ungdomarna också, långt in på livet.

Att arbeta med sång och röst innebär att arbeta med det absolut mest personliga en människa har. Det bygger på att arbeta upp ett förtroende där eleven/eleverna mer och mer vågar släppa taget om sin prestige, för att sedan våga slänga sig ut i tomma intet och låta det som finns inombords blomma ut.
Jag brukar på bus säga att jag har betalt för att luras hela dagarna, att lura fram det de inte trodde, visste eller vågade visa att de faktiskt kan om de just bara släpper taget.

Inte dumt alls!

Visserligen har väl aldrig en lärarlön varit direkt ”fet” och det gjorde inget om den kom lite oftare. Min rektor brukar dessutom "hota" med löneavdrag för att vi, jag och mina kollegor, har för roligt på jobbet. Då gäller det att hålla masken och se svår ut och inte visa hur kul man egentligen har.

I undervisningssituationen, oavsett ämne eller kurs, älskar jag att trigga och skapa nyfikenhet som underlag för att väcka både vilja och mod att våga gå vidare i kunskapssökandet.

Det är riktiga ”Hallelujamoment” när man känner att man lyckas. Allt ifrån att få till det i en sång till att få en elev att förstå hur man formulerar ett syfte och en problemformulering till sitt stora projektarbete.

Som pedagog måste man själv vara nyfiken! Inte bara utgå från sin egen kunskap.
Nyfiken på det som eleven/eleverna redan kan, vill kunna, utveckla och lära sig. Möta eleven där den befinner sig. Men viktigt är också att själv vara nyfiken och orädd för att testa det okända och tänja på sina egna gränser, att våga gå utanför sina egna ramar och visa sin egen okunnighet, sin sårbarhet och skörhet. Att ge av sig själv och att ständigt vara beredd på att kasta sig utför, ibland branta, kunskapsstup.
Det är först då man trovärdigt och med, någorlunda, fast hand kan ledsaga, bli tuff, visa sin auktoritet, coacha och puffa framåt. Ibland behövs tuffa puffar, ibland räcker det med varsamma, långsamma och försiktiga puffar

Vilket fantastiskt jobb jag har! Trots att lönen kommer för sällan.......

Ett av mina absoluta favoritcitat och som i många år varit som en ledstjärna för mig är dessa ord, skrivna av den danske filosofen Sören Kirkegaard;

Om jag vill lyckas att
föra en människa
mot ett bestämt mål,
måsta jag först finna henne
där hon är
och börja just där.

Den som inte kan det, lurar sig själv
när hon tror, att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste
jag visserligen förstå mer,
än vad hon gör,
men först och främst förstå
vad hon förstår.
Om jag inte kan det,
så hjälper det inte, att jag kan och vet mer.

Vill jag ändå visa, hur mycket jag kan,
beror det på att jag är fåfäng och högmodig
och egentligen vill bli beundrad av den andre
istället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet
inför den jag vill hjälpa
och därför måste jag förstå,
att detta med att hjälpa
inte är att vilja härska
utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta
så kan jag heller inte hjälpa någon.

Ser du hur skönt jag sitter och njuter på bänken?
Om inte så har jag dragit vidare mot nya möten........

Helt gratis

2010-05-02T23:53:00.000+02:00

Mönster på dörrmattan efter en häftig hagelskur.......

mäktiga träd ........

som sträcker sig högt ........

mot en klarblå himmel........

och som nu börjar knoppas

massor med scilla i gräsmattan

Det finns mycket att njuta av, så nära och helt gratis!

Produktionsarbete på många håll

2010-04-28T21:32:00.004+02:00

Här kommer ett liten kort hälsning.
Det var ett tag sedan jag åstadkom något här.
Befinner mig just nu i två olika produktioner med elever på min skola och ägnar därutöver kvällarna åt eget produktionsarbete som soprankorist i Örebro Kammarkör.
Njuter i fulla drag att sjunga Mozarts C-mollmässa tillsammans med Svenska Kammarorkestern, Örebros stolthet och en orkester med världsrenommé. Till det fantastiska solister.
I morgon kväll är det konsert!
Sedan återkommer jag full av ny energi och livsglädje som jag just nu bara låter mig fyllas av!

Lev väl och ta vara på det lilla och det nära i tillvaron!

kram från Lillan

Aprilfunderingar

2010-04-20T12:48:00.023+02:00

"Vilken uppgivenhet du förmedlar, vad tyst du är, vad tänker du?", sa den kloka yngre kvinnan till mig.
Hon, en duktig beteendevetare, som varit mitt bollplank i och av själens sorteringsarbetet på min arbetsplats sedan jag, efter jul, återinträtt på del av min tjänst. Ett ovärdeligt och handfast bollplank. Det har alltså inte handlat om sorteringen på mitt skrivbord, vilket också skulle behövas. Samtalen har handlat om att sortera in tankar, förväntningar och en hel del sorg till följd av att känna sin otillräcklighet efter sensommarens krasch förra året. Nödvändiga samtal som jag själv efterfrågade för att kunna klara av att börja arbeta. Efter visst knorrande på min arbetsplats fick jag genom mitt önskemål och utan det hade jag inte varit på plats idag.

Jag väntar fortfarande på att mitt arbetsrum till fullo ska ordningsställas. En bra pianostol till min sångundervisning lyser med sin frånvaro därav en rygg, som just i skrivandets stund, inte vill det jag vill. Allt tar sådan tid och jag har inte kraft att tjata. Att tjata och kämpa för mina elever så det står hett till är inte lika svårt, även om jag inte är som vanligt på den fronten heller. Men när det handlar om mig själv skulle jag vilja kunna välja ett annat fokus på mig än att behöva vara en kostsam medarbetare med speciella behov. Nytt rehabmöte är inplanerat på torsdag. Det förra blev en aning för dramatiskt för min egen del och jag hoppas kunna må bättre denna gång.
Det känns om jag har en spricka i själen där jag balanserar mellan livslust och uppgivenhet.

Idag är det en aning lågtryck i själen, mycket p g a smärtor, men jag ser tillbaka på en underbart mysig helg med goda vänner och familj som stöttar och uppmuntrar. Njuter för fullt av vårsolen och naturens under i smått och stort.

Min väg i vardagen känns stundom smal och utsatt........

jag söker mig till ensamheten........

i stillheten är det lättare att sortera och jag kan se speglingarna av en ljusare framtid........

                                    vill inte alltid berätta........

Klicka på bilden och ta del av Karin Boyes välkända ord

Ett kraftfullt vårskrik i form av en improviserad kulning vid kanten av Svartån ger lättnad åt det inre trycket.......SKÖNT!

........och jag kan känna att min inre lekfullhet, min kreativitet och min livslust trots allt bär.

Ja, må den leva

2010-04-13T21:46:00.003+02:00

Mitt första år i bloggvärlden.

Det är idag precis 1 år sedan jag kom till skott och startade min blogg, Lillan´s tuva. Det första inlägget kan du läsa om du klickar här.

Vad jag inte visste då var att livet några månader senare skulle ta en helt annan vändning, dessutom på väldigt många sätt, än vad jag hade kunnat förutspå........

Vilken tur!

Ja, jag menar att det är tur att man inte vet vad som väntar bakom nästa krök i livet. Vissa saker skulle man bäva djupt för och göra allt för att undvika och missa både erfarenhet och kunskap om livets allvar. Andra saker skulle inte få bli de där lyckosamma överraskningarna som gör livet så helt underbart.

Det finns ett forngrekiskt uttryck som är en bra sammanfattning på det som utgör livet, i alla fall mitt liv;

Ingenting är varaktigt utom förändring.

Kloka ord att ta till sig i vetskapen om att man aldrig bör ta någonting för givet i livet och samtidigt stanna upp och vara tacksam för de små och nära tingen i tillvaron som faktiskt tillhör det som man, alldeles för lättvindigt, tar för givet. Lite klurigt där………

Förutom min 1-årsdag tänker jag givetvis på min underbara pappa just idag. Pappa, vars gener sprudlar i mig när jag skriver och sammanfattar mina tankar och funderingar, skulle idag ha fyllt år, 96 år. Om du läser här kan du förstå att han var mycket, mycket betydelsefull för mig och jag kommer alltid att sakna honom.

Jag har hyllat honom genom att vara ute i min trädgård och småstädat lite i några rabatter idag. Trädgårdsarbete var hans stora passion, bredvid sport. Eftersom jag inte längre kan köpa födelsedagspaket till pappa fick det bli några till mig själv istället. Och vad kan då passa bättre än en ny sekatör, trädgårdshandskar, blomfrön och dahliarötter?
Resterna av helgens goda blåbärspaj och en kopp kaffe på trappan hörde också till firandet.

Solens värme fyller mig med ny energi och framtidstro. Promenaderna börjar nu bli lite längre än till bilen och runt kvarteret. Varje andetag i den underbara vårluften får både min kropp och själ att ännu mer återhämta sig efter ett år fyllt av förändringar.

Jag vill passa på att tacka Er alla som följer min blogg.
Tack för alla värmande kommentarer, brev och mail.
Tack för all uppmuntran, det har betytt obeskrivligt mycket för mig under en lite tyngre vägsträcka i mitt liv!

Och även om livet kommer att fortsätta att vara föränderligt kommer Lillan´s tuva att bestå, i alla fall så länge jag har tankar kvar som jag vill fömedla. Att börja skapa i det här forumet är något av det roligaste jag gett mig in på och min lilla tuva blev verkligen den där lilla oasen jag ville.
Faktum är att det nog kommer att bli en systemkamera också. De förra två flyttade med en av mina vackra döttrar........
Lusten att fotografera, som jag och M ägnade oss mycket åt som nygifta, har med mitt bloggande väckts till liv igen. Och vem vet, kanske gör jag slag i saken och förverkligar min dröm om att skriva en liten tankebok. Då skulle det ju inte vara dumt att ha sina egna foton.

Kram på Er alla där ute i cybervärlden, vi ses snart igen!

Mardrömstårta

2010-04-02T23:47:00.002+02:00

Lillstumpan hade en riktigt hemsk mardröm förra veckan.
Mors kräftstjärtstårta saknades på påskbuffébordet.........ack och ve!

På begäran kommer här receptet på "mardrömstårtan" som ofta finns på buffébordet hemma hos mig.
Den syns längst upp till vänster på en del av lillstumpans studentbuffé för snart 2 år sedan. Om du klickar på bilden ser du förhoppningsvis lite bättre!

En perfekt enkel och läcker tårta som förgyller vilket buffébord som helst.

Och det bästa av allt, ogarnerad går den utmärkt att göra i förväg och frysa!

Tina den långsamt bara i kylen över natten innan den ska ätas. Inför större kalas har jag haft åtskilliga färdiga i frysen gjorda i god tid.

Kräftstjärts- och räktårta

Botten:
200 g kavring
75 g smör

Fyllning:
500 g räkor med skal (alt ca 150 skalade, för den som är bekväm, och nästan lika gott)
150 g kräftstjärtar (en burk på ICA)
2 gelatinblad
3 msk pepparrot
200 g philadephiaost
250 g kesella
½ dl dill
½ tsk salt, 1 krm svartpeppar – jag brukar istället byta ut både salt och peppar mot citronpeppar efter behag.

Till garnering:
Sallad, stenbitsrom, räkor, dillvippor och tunt skurna citron- eller limeskivor eller vad du vill!

Smula kavringen i matberedare. Smält smör och rör ner i det i brödsmulorna. Tryck ut brödmassan i en rund form med avtagbar kant, ca 24 cm.
Låt stå svalt in minst en timme.

Lägg gelatinbladen i blöt i lite vatten i ca 10 min.
Skala och finhacka räkorna. Hacka kräftstjärtarna.
Blanda övriga ingredienser till fyllningen, tillsätt de hackade räkorna och kräftstjärtarna.
Ta upp gelatinet och krama ur vattnet. Smält det sedan på svag värme.
Häll det smälta gelatinet i en smal stråle ner i fyllningen och rör om.
Fördela sedan fyllningen jämnt och fint på kavringbotten.
Låt tårtan stå svalt i minst en timme, gärna över natten.
Garnera strax före servering.

Bon apetit!

Så klart har jag en färdig "mardrömstårta" i kylskåpet för garnering på påskaftonens buffébord!

Glad Påsk

2010-04-01T21:50:00.000+02:00

Vilande ambitioner

2010-03-31T00:12:00.003+02:00

Det var ett tag sedan jag skrev.
Orken har inte räckt till och många av mina ambitioner har fått läggas åt sidan.
Nu har jag påsklov och jag söker glädje för att återhämta mig till både kropp och själ.......
jag sjunger och lyssnar på passionsmusik.

I söndags, och även nu på långfredagen, är det valda delar ur Pergolesis Stabat Mater som sopranen i mig förmedlar och ur högtalarna från CD:n njuter jag av Johannes- eller Matteuspassionen av Bach.
Det är skönt med lite klassisk sång som kontrast till allt det läckra och "svängiga" jag annars till vardags sysslar med.

En liten tur till centrum idag resulterade bl a i en vit ranunkel som kommer att ge mig sitt leende vid frukostbordet i morgon.

Jag håller på och städar upp i huset efter en viss ombyggnation i köket. Ommöblering i alla skåp med arbetsterapeutens ord klingande i bakhuvudet........
nära, lättillgängligt och i lagom höjd.......

Många är väldigt nyfikna och därför bjuder jag här på en bild på ena hörnet, numera favorithörnet!

På den nya köksbänken, i det gamla 5-litersmåttet från min farfars gamla lanthandel in Kumla, står en rosmarin och sprider väldoft .

Att blanda gammalt och nytt är en vacker spegling av livet.........

erfarenhet och nya insikter ger viss stabilitet i tillvaron.

Upptankad

2010-03-18T21:26:00.008+01:00

Några tunga dagar har passserat och mycket tankar passerar kors och tvärs i huvudet.
På jobbet har jag en liten ask med tankekort som jag var oerhört duktig på att använda för några år sedan.

Kan beställas på Pedagogförlaget om du klickar här.

När elever tittade in på mitt arbetsrum och hälsade på, vilket är mer regel än undantag, fick de dra ett kort. Ibland använde jag det under lektioner och många gånger inför elevredovisningar. Det har var mycket uppskattat och har lockat fram många skratt och blivit inledning till en hel del djupa samtal, både med elever och kollegor.
Asken har inte öppnats på väldigt länge, förrän idag!

Redan i morse förstod jag att det var på reservtanken jag åkte till jobbet, och då menar jag givetvis inte bränslet i min lilla "Mr Bean-bil".
Jag ville inte svika mina elever, varken de nya goa ettorna eller min härliga klass, musikteatertreorna.

Efter de första lektionerna och ett besök från Kinnarps möbler, för mätning och beställning av det arbetsbord jag så innerligt behöver, såg jag plötsligt asken med tankekorten så tydligt stå där i fönstret.
Asken som jag inte öppnat sedan före förra sommarlovet, och jag tänkte........

undrar vad som döljer sig under locket i den lilla asken, precis just nu?

När jag öppnade locket läste jag följande på kortet som låg överst;

Ibland måste man låta ambitionen vila.

Jag bara stirrade på kortet och visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

Någon talade tydligt till mig.........

Någon gav mig trygghet och vila i beslutet jag inte ville ta........

Efter lunch träffade jag mina ljuvliga treor och förklarade som det var och gav dem instruktioner att själva ta ansvar och repetera på sitt material till kommande produktion. En av tjejerna gick snabbt in och tog omsorgsfullt huvudansvar och jag kunde lugn åka därifrån, om än med sorg i hjärtat, med en varmt förmedlad känsla i orden .......

"Vi fixar det här, åk hem och ta hand om Dig".

För en stund sedan kom ett sms från en förut omnämnd liten muslimsk ängel.

Jag hoppas att du mår bättre....att du blir frisk....får vila ut. kram

Kram till hela världen från mig, till alla änglar av olika slag.......
och inte minst till snickaren som nu i dagarna anpassar delar av mitt kök.

Dripp, dropp, dripp, dropp

2010-03-16T09:19:00.006+01:00

Underbara droppar, fyllda av liv och rörelse blandad med en stor förväntan!

Våren är visst äntligen på ingång!

Var Välkommen!

Helgmys

2010-03-14T20:32:00.005+01:00

Åkpåsen, stickad i gosigt och mjukt alpacagarn är nu levererad till släktens nya lilla charmtroll.

Att få hålla en liten 10-dagars liten baby i famnen och känna de små späda fingrarna runt sitt lillfinger är livskvalité på allra högsta nivå!

Undrar om denna mössa, stickad under herrarnas OS-stafett kan bringa extra tur i Sixtens liv?

Gammelfaster låter väldigt, väldigt gammalt, men det känns fantastiskt fräscht!

Det gäller att njuta av livets alla godbitar när det bjuds........

sol ute, takdropp, snösmältning och vissa minnen efter förra lördagens galenskaper.........

Mormor och gammelfaster men för alltid Lillan i Någons stora hand........

Som en saga med vittring av vår

2010-03-07T14:31:00.003+01:00

Vilken sagovecka denna vecka blev! Förra helgens glädjerus med barndop för lilla Alva och vigsel för hennes föräldrar toppades i torsdags av att en ny liten ängel anlände till vår släkt. Foten jag i lördags kände, när jag la handen på den charmiga magen, visade sig vara en Sixten som tittade ut. En ny kusin till Alva och helt klart en framtida fotbollspelare på elitnivå! Han lär bli farligt snabb för sina motståndare.
10 timmar innan Sixten anlände hade jag precis lagt upp maskor till en ny åkpåse på rundsticka nr 5, den tredje i min produktion av garn. Gissa om jag har fått bråttom att sticka och i kväll kan den nog bli färdig!

Återigen blandas den stora glädjen med många känslor av saknaden efter dem som inte längre finns hos oss………
men det är framåt i livet som gäller!

Det gäller att ta alla chanser i livet att njuta. För vissa var det visserligen andra chansen igår här i Örebro. Själv njöt jag av att vara lagom galen för kanske den enda chansen för mig att vara på en av melodifestivalens delfinaler live. Jag, som inte ens hade koll på exakt vilka som tagit sig dit, tog mig friheten att bli precis så tokig som publiken ser ut att vara när man själv sitter i TV-soffan och tittar på spektaklet som alla häcklar men ändå är så förälskade i.

Jag klappade frenetiskt mina händer och förväntar mig inte att kunna få av mig mina ringar innan påsk, då de redan knubbiga fingrarna svullnade av kraften i slagen. När det gäller busvisslingarna och det frejdiga tjoandet la jag ribban högt till omgivningens förskräckelse. Stackars M hade fullt sjå att hålla sig undan från att trassla in sig i den knallrosa melodifestivalboa jag viftade med och som han, faktiskt ovanligt medgörligt, betalade åt mig i den lilla förrädiska shopen utanför arenan.

Medgörligheten sträckte sig dock inte så långt att han gick extra för att köpa en lika knallrosa glittrig cowboyhatt åt mig. Måhända hade han gjort det om jag inte skrålat med så i allsången som vi inbjöds till under showandet timmen innan sändning. När de kom fram till förra årets vinnarbidrag, La Voix, spräckte jag väl nästan trumhinnorna på de som satt bredvid. Vilken tur att vi satt på första raden på en av balkongerna så att ingen fick det luftdraget i nacken. Och ja, jag var nykter så när som på 1 1/2 glas champagne! Inte ska man väl behöva medel för att våga släppa loss.

Idag är det Vasaloppet och en aning av vår känns i luften.

Efter denna fantastiska vinter väntar jag nu på att få bli av med all snö så att man kan mötas två bilar i bredd på gatan igen........

Jag längtar efter att få sitta i solen vid vårt plank och fika……..

att få använda mitt mysiga planteringsbord inhandlat på Smultrongården för tre år sedan……..

att få grilla en ”utfläkt” och mustigt marinerad fläskfilé……..

och bara njuta av livet och lapa D-vitaminer!

It takes two

2010-03-05T16:39:00.003+01:00

Jag ser fram emot en mysig helg tillsammans med min livskamrat!
I morgon ska vi på andra chansen och jag har bestämt mig för att vifta med ballonger på helt fel ställe bara för att synas, vara trotsig och göra tvärtom!

Andra chansen.........
Tacka vet jag denna härliga gamla slagdänga!

Djup och innerlig lycka

2010-02-28T21:37:00.190+01:00

Ledsen och besviken ringde jag förra fredagen och meddelade att jag tyvärr inte skulle klara av bilresan till barndopet. Det som var så viktigt för mig att få åka till dagen därpå.
Tänk att snöstormen blev min räddning till att inte behöva få missa det som nu blivit ett av de vackraste minnen för livet att få minnas. Hela Västergötland var insnöat som vi alla vet. Tack alla snöflingor!
Barndopet fick ställas in och, på kort varsel, flyttas fram en vecka........

........och vilken underbar helg det blev denna helg istället, när släkt och vänner samlades i den gamla vackra kyrkan i Stora Mellby för att få vara med om högtidsstunden när släktens senaste tillskott, lilla Alva skulle döpas.

Under barndopet sjöngs sången Himlen måste sakna en ängel skriven av Linn-Maria Wågberg. Klicka här och njut av den fina sången.

Himlen måste sakna en ängel
för en finns här hos mig och vilar i min famn.
Himlen måste sakna en ängel,
hon ligger tätt intill mig så tryggt i min famn.
Kan det vara sant att jag får älska dig.
En av himlens änglar har landat här hos mig.

Mitt under barndopet överraskades vi alla av att, den redan fina, ceremonin övergick i en helig stund. En stund där Alvas mamma och pappa såg varandra djupt in ögonen och gav varandra äktenskapslöften.

En så lycklig brud och en så lycklig brudgum, min kära brorson.

Jag har sett det många gånger förr, men det har aldrig berört mig så djupt och innerligt som just denna gång.

Och jag vet att i himlen finns det änglar som har återvänt........

Som vi saknar här........men som övervakar........och finns med i den stora glädjen........

Min älskade bror och svägerska.

Om jag blev så överraskad?

En rutinerad livsfilosofisk faster har både ett och annat på känn...........

Kreativitet

2010-02-25T14:02:00.017+01:00

Vad mycket nya mysiga vänner jag fått via bloggen. Ni hjälper mig att tänka på annat i livet än min egna lilla kamp mot en stretig rygg. Att läsa och titta på andras bloggar ger inspiration till att skapa och vara kreativ. En mycket kreativ vän är Annika på Ditten och Datten som verkligen förtjänar den Award hon fått av anledningen att just vara en kreativ bloggare. Stolt i hjärtat tar jag nu emot den av henne och lovar att jag ska försöka leva upp till den genom att fortsätta mitt skrivande, bättra mig med att delge ett och annat recept och annat smått och gott som förgyller livet.

Till Awarden hör att man ska berätta sanningar och sig själv. Ni har ju redan sett många av mina sidor här på tuvan men nu ska ni få veta lite som jag inte berättat om mig tidigare. Mitt upp i all seriositet finns det en hyfsat knäpp liten människa som gillar att överraska.

Några sanningar om mig

Jag:

tycker om att ligga kvar i sängen på morgonen, gärna långt fram på förmiddagen och vill ha god tid mig att äta en riktigt god och näringsrik frukost
är mycket svag för mörk choklad, kolla gärna in mina chokladlänkar längre ner i högerspalt
tycker verkligen inte om mjölkchoklad, det är kladdigt, fastnar i gommen och är för sött
älskar salt lakrits som är mitt absoluta favoritgodis
pratar för mig själv, och då i synnerhet när någon finns i närheten
har ruskigt svårt att lära mig och komma ihåg namn och siffror
har sovit på samma hotell som Jesus. Dagen efter en föreställning av Jesus Christ Superstar i Göteborg mötte jag Jesus vid frukostbuffén på hotellet där vi bodde. Det visade sig att han var från Norge. Genast kände jag hur jag så självklart måste vara en av de vise från Österlandet,enligt principen att bakom varje framgångsrik man finns en kvinna!
är måttligt förtjust i semlor, har ännu inte ätit någon i år
har en egenhet att alltid sortera det mesta som går i bokstavsordning
letar ofta efter mina nycklar och ringar och alltid efter min mobil
har inga problem med att ligga och zappa framför TV:n
älskar att resa, läs gärna resreportagen från New York och Österlen där det avslöjas fler sanningar om mig........
älskar sol och bad och vill fåfängt bli riktigt brun på sommaren, favoritstället är i båten på Vättern

Apropå kreativitet kan jag ju inte annat än att delge lite djupare tankar också och drar mig till minnes en föreläsning jag var på för ca 10 års sedan. En docent vid namn Lars Ryhammar, vars avhandling just handlade om kreativitet, formulerade sig så här om vad som utgör en kreativ människa;

Den kreativa männsikan har förmåga att tänka på verkligheten på olika sätt, skifta perspektiv och vara fantasirik. Hon är självständig, intellektuellt nyfiken och stimuleras av det som är mångtydigt och komplext. En kreativ person äger en närhet till sin egen fantasi och till sina subjektiva upplevelser långt bak i utvecklingen.

Det är inte konstigt att jag tycker om att leka, vara busig, tänka i nya banor, bli så ihärdig i min iver att nå framåt att jag gärna satsar 175%, inte vill fastna i gamla system och former, är så omåttligt nyfiken på att lära mig nya saker, vågar gråta och visa min sårbarhet, blir arg över orättvisor som drabbar den svaga, vågar säga vad jag tycker som stöd för den som inte vågar, alltid på väg framåt med en undran om vad jag ska bli när jag blir stor........

Jag är ju kreativ.

Synd att man ska behöva bli en vuxen kvinna, nyss fyllda 50, för att inte skämmas för att säga;

och jag är stolt över det.

Alla bloggvänner, tack för att Ni finns och fortsätt att vara kreativa både här i datorburken och i den verklighet Ni dagligen befinner Er i!

Awarden ska skickas vidare och jag väljer att att skicka den vidare till alla Er av mina läsare som inte bloggar! Skriv gärna och berätta om er via att klicka på kommentar här nedan eller på den mailadress som finns i högra spalten lite längre upp.

Kreativitetens resultat i form av en mössa till världens mysigaste Jonna i en ålder av tio i sex!

Lev väl och och glöm inte Albert Einsteins kloka ord som jag tidigare citerat::

Fantasi är viktigare än kunskap

Lillan

Oro och vackra pärlor!

2010-02-17T17:37:00.018+01:00

Här kommer en ny hälsning från min tuva där det blåser lite småsnålt för tillfället. Detta är delvis en uppföljare till mitt förra inlägg. Jag lovar att i nästa inlägg ska det bli något helt annat, en hälsning riktat speciellt till min bloggvän Annika på Ditten och Datten.

Just nu befinner jag mig ett riktigt kaos där jag i nuläget, på kinesiskt vis försöker se vad som utgör fara och vad som innebär möjlighet. För att förstå vad jag menar med det kan du klicka här.

Oavsett vad Försäkringskassan anser så kvarstår det faktum att jag inte klarar av att arbeta mer än jag för tillfället gör. Redan det är på gränsen för vad kroppen orkar. Nu är det bara att vänta och se om Försäkringskassan godkänner den rehabiliteringsplan som nu håller på att upprättas i samråd med arbetsgivaren, mig och facket. En plan, bestående i flera steg, som arbetsgivaren enligt lag är skyldig göra. Den skulle ha påbörjats för drygt fyra månader sedan!?! Med viss oro för att bli för frisspråkig i detta forum vill jag inte ens nämna mina tankar runt det förfarandet från min arbetsgivares sida.

En klok människa uppmuntrade mig häromdagen med orden; du är som Christofer Columbus, du upptäcker och banar väg och andra får lära sig av dina upptäckter. Och sett så är jag ju i väldigt gott sällskap. Jag har även sällskap av fler i vårt avlånga land som befinner sig i liknande situationer som mig, i kamp mot både funktionshinder och Försäkringskassa. Fler har av ren slump hittat in på min blogg. Jag lovar att svara på mail men har ännu inte riktigt orkat med.

Heja oss! Låt ingen ta vår själ och identitet ifrån oss!

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta och kan säga att det verkligen varierar mellan dessa två variabler. Utöver mina ”ordinarie” problem har jag också börjat få tillfälliga frossbrytningar, darrningar, yrsel med svimningstendenser, hög puls och kraftiga sömnsvårigheter. Svårt att sova hade jag innan så det finns inte många minuter kvar av natten att ta av. Det är för väl att jag av naturen är utrustad med ett lågt blodtryck, annars hade jag nog haft en infarkt på gång. Mellan alla mystiska anfall, som jag helt klart förstår är ett stort påslag av både adrenalin och kortisol i kroppen, är jag någorlunda normal (om jag nu egentligen är det?) och det är i ett rus av ”normalläge” som jag skriver just nu. Det har tagit mig många timmar av skrivande och avbrott.

Precis innan jag skulle åka till min arbetsplats i måndags för det möte där vi skulle göra de rehabiliteringsplaner, som skulle ägt rum för längesen, fick jag ett sådant där kraftigt skakanfall. Hela min kropp darrade som ett asplöv, benen ville knappt bära mig, kraftig yrsel och illamående. Jag som aldrig brukar må illa annars höll på att få upp den lilla lunch jag lyckats peta i mig.

I sista stund, med risk för att bli alltför sen till mötet, bytte jag halsband(!). Absolut inte alls av fåfänga men jag kände att jag behövde sällskap och stöd, både i bilen och på mötet. Jag valde att sätta på mig ett av de vackra halsbanden som min trogna bästis i Göteborg gav mig i present för snart 1,5 år sedan. En pärla av kvinnor. Halsbandet heter Strength. Hon skrev då så rörande att det är en symbol för den nedärvda styrkan jag har djupt inom mig. Om du klickar här hittar du många av hennes både vackra och läckra smycken.

Den styrkan, den som jag är så rädd ska sina och ta slut. Tack alla som stöttar mig och fyller på förrådet! Ve den som i nuläget mjölkar mig på energi!

M var bortrest och det var för sent att ringa på en taxi. Det var bara att ta stöd av kryckorna och sätta sig i sin lilla ”Mr Bean”– bil. Väl på plats bilen började jag med att, med darriga fingrar, skicka jag ett sms till min vän för att meddela henne att hon, utan sitt medgivande, fanns med mig. Jag är felstavningarnas moder just nu, förmodligen p. g. a. det stresstillstånd jag befinner mig i, och min vän har fått sig många goda skratt den sista veckan. Jag bjuder på det kära L.A!

Fingrarna vitnade av den kraft med vilken jag höll i ratten. En fara för omvärlden och jag gjorde precis som M……. jag la gasen i botten för att göra tiden på vägen så kort som möjligt.

Jag anlände vit som ett lakan, skakande och totalt utan styrka att titta på något annat än rakt ner på bordsskivan. Det blev sedemera ett mycket bra möte med en lyhörd och klok samling människor runt mig och jag kunde senare lugnt åka hem igen. Nu kan jag bara konstatera att situationen jag hamnat i är inget jag själv kan göra någonting åt alls. Allt ansvar vilar på min arbetsgivare. Min lilla blygsamma fundering är då;

Varför skickar F-kassan ett sådant nedbrytande brev till den som redan är drabbad när det egentligen är arbetsgivaren de ska ge sig på?

Men nu något positivt!

Till slut vill jag berätta om en fantastiskt fin present jag fick av en annan mycket kär vän. Jag brukar kalla henne min lillasyster. Hon prickade fullständigt rätt i tid med att komma till mig i ett läge, i slutet på förra veckan, när jag som allra mest behövde det. Hon fick en gråtande storasyster i famnen och med sin närvaro vände hon en tung förmiddag till en osedvanligt trivsam stund där skratt och lite lagom galna upptåg och idéer kläcktes. Med sig hade hon en underbar bukett tulpaner och ett vackert lila kort, egenhändigt gjort i scrapbookinganda bl a med orden;

En hälsning i passionslila, smärtans, men också lidelsens, skönhetens och kärlekens färg.

Lila har alltid varit min favoritfärg! Fantastiskt vilken fullträff! Visste du det L.W?
Jag fick även denna fina bok; Livets pärlor – Meningsfull träning i livsmod, självinsikt och andlighet. Tack kära lillasyster, ytterligare en pärla av kvinnor!

Till boken hör ett band av pärlor, livets pärlor. Bandet heter Frälsarkransen där varje pärla har sin egen symbol. Det fungerar i stort som ett radband och är ett ypperligt konkret redskap för mig att kunna ta tag i min stress och inre oro. För dig som blir nyfiken och vill läsa mer om det kan du klicka här. Där kan du dessutom se ett klipp från Youtube där Biskop Martin Lönnebo berättar om Frälsarkransen.

Igår natt när jag återigen började darra, frysa, fick hög puls och känna en ofantlig oro i kroppen tog jag bandet i mina händer och lät mina fingrar rulla runt den stora gyllene Gudspärlan. Mina tankar sökte stillheten i Gudspärlebönen;

Du är gränslös
Du är nära
Du är ljus
och jag är din.

Jag somnade till en liten stund på morgonen och skulle helst vilja förtränga drömmarna. En klok kvinna lotsade för några år sedan in mig en bit i konsten att tyda drömmar. Jag har full insikt om vad den nattens drömmar bar för budskap, och vad de ville berätta för mig om det som rör sig i mitt liv just nu. Men det får bli min egen lilla hemlighet.

Lillan önskar Er allt gott i passionslila, smärtans, men också lidelsens, skönhetens och kärlekens färg.